måndag 4 mars 2013

Raketuppskjutning pågår!


Om arbetet med ”En biljett till stjärnorna”
Peter Ekberg.

”En biljett till stjärnorna” (Berghs förlag, Stockholm) är min femte bok sedan debuten 2009. Den släpps 11/3 2013 och handlar om riktigt långa rymdresor. Inte bara rymdresor inom vårt eget solsystem som till exempel månen och Mars (även om månresor och marsresor nämns i boken). Huvudfokus ligger på hur man skall kunna resa till planeter runt andra stjärnor än solen. Den handlar om de enorma avstånd som måste överbryggas i rymden och vilka olika typer av rymdskepp som skulle kunna klara så långa resor. Läsaren får bland annat möta skepp som seglar på trycket från solens strålar, skepp som plockar upp bränsle under färd, skepp med vätebombsexplosioner som knuffar farkosten framåt och generationsskepp som glider fram genom årtusenden. Läsaren får veta hur en raket fungerar och hur fort man måste åka för att lämna jorden. Jag diskuterar också tanken att mänskligheten kan bli odödlig genom att sprida sig i solsystemet och galaxen.  

Idén till ”En biljett till stjärnorna” kom samtidigt som jag fick idén till ALIENS! (Berghs förlag, 2011). På mitt och förlagets första möte angående Aliens hösten 2010, så nämnde jag också tre andra förslag på faktaböcker. En som med tiden förvandlades till ”En biljett till stjärnorna” och en med arbetstiteln ”Främmande världar”. Inspirationen till ”Biljetten” kom nog ursprungligen från att ha stått under kvällshimlen och funderat över om vi någonsin kommer att kunna ta språnget och resa till en främmande stjärna?

”En biljett till stjärnorna” är på sätt och vis en uppföljare till ALIENS! men den har ett helt annat format och delvis ett annat tilltal. Mattias Olsson har illustrerat båda böckerna och vi har fördjupat vårt samarbete. ”Biljetten” har ett stort format och Mattias har fyllt sidorna med färgsprakande bilder av rymdskepp, rymdstationer, planeter och mycket annat som har gett texten liv. Mattias kommer att berätta om sitt arbete här på bloggen i veckan.

Boken förändrades mycket under arbetsprocessen och kortades i flera omgångar för att ge texten så mycket skärpa som möjligt. Den var länge mycket mer teoretisk än den är idag med många svåra ord som Lagrange-punkter och Hohmann-transfer. Det ströks och skrevs om mycket med den huvudsakliga målgruppen i åtanke som är 9-12 (Obs, den kan läsas av alla från 9 – 99). Under ett led i processen var den dessutom full av skönlitterära vinjetter här och där. Små berättelser som jag tyckte förtydligade vissa teoretiska diskussioner. En av dem handlar om Esmeralda Green som valde att frysa ner sig i ett rymdskepp för att bli världens äldsta människa. Den är faktiskt utskickad i universum på riktigt, i digital form, genom ett av Christer Fuglesangs projekt som heter ”Prata med Rymden”!
Bakgrundsmålning ur boken av Mattias Olsson.

Andra skönlitterära berättelser handlade bland annat om en liten flicka som cyklade i ett generationsskepp. Man fick följa hennes liv genom glimtar över tid. En dag när jag hade promenerat i en timme såg jag henne plötsligt i fantasin och visste omedelbart att hon hette Arena. Jag skrev tre små berättelser om Arena och stoppade in i ”En biljett till stjärnorna”. När jag skickade till förläggare Lena och redaktör Linda för genomläsning så sade de: ”De skönlitterära berättelserna passar inte in. Kanske kan du bygga ut och skriva en science -fiction roman istället?” Jag trodde att de skojade eller att det var ett snällt sätt att säga, detta vill vi verkligen inte ha. Men de gillade på riktigt och ”Uppdrag Silverstjärnan” såg dagens ljus under hösten 2012. Den blev nominerad av Spektakulärt till pris för årets bästa svenska science – fiction och har allmänt fått ett fint mottagande. Bok två om Arena Trexo kommer i januari 2014 och har arbetstiteln ”Stjärnväktarna”. En tredje del är planerad. Historierna om Arena är alltså en direkt avknoppning av det kreativa flöde som följde med ”En biljett till stjärnorna”.

Till sist vill jag säga att ”Biljetten” är faktagranskad av astronaut Christer Fuglesang och min fru Maria Sundin som är astronom, vilket känns tryggt.  Vi (Jag, Mattias och Maria) träffade Christer på bokmässan i Göteborg 2012 för ett gemensamt seminarium om science- fiction och rymdkonst. Det hela filmades för kunskapskanalen och sänds fortfarande då och då.
Fiktiv rymdvarelse ur boken - en Zootian.

Nu är ”En biljett till stjärnorna” klar, tryckt och på väg att skickas ut över landet. Om en vecka landar den på bokhandelsdiskarna och biblioteken. Biljetten har varit med mig länge och jag är glad att den äntligen får möta läsare. En recensent har redan kallat den för något ”alldeles extra”. Jag önskar den all lycka till på sin färd!

Peter Ekberg

2 kommentarer:

Unknown sa...

Hej! Tack för härlig läsning. Min son håller på och läser Uppdrag Silverstjärnan som jag köpte på bokmässan - han tycker den är jättebra! Igår kväll pratade vi om boken. Han har en del frågor. Var får de energin till att driva det enorma rymdskeppet? Hur odlar man om de inte flyger nära något solsystem? Har de djur till mat på skeppet? Vi diskuterade möjliga svar ... men om du har tid och berätta hur du har tänkt ... :D

Peter Ekberg sa...

Hej Jonna!

Kul att ni läser!

Voya är ett så kallat fusionsskepp. ”Fusion” betyder ”sammanslagning”. Fusion av två väteatomer bildar mer än en miljon gånger mer energi än de kemiska raketerna som tagit oss till månen. I en reaktionskammare i Voyas motor slås atomer samman och bildar massor av energi.

Förresten, Voyas hastighet kanske är kul att veta. Vi har sagt att Roxera ligger 6 ljusår från jorden. Voya har tillryggalagt tre ljusår på åttatusen år med en hastighet av nästan 405 000 km/h! Snabbt och ändå är avstånden så stora mellan stjärnorna att resan tar lång tid.

Vad gäller maten så nämns ju proteingröt och citrajuice som är apelsinjuice eller motsvarande. Syntetpajer nämns i bok två och lite annat. Voya har vatten som cirkulerar och renas. Det finns med andra ord "matodlingar", men exakt hur de ser ut vet jag inte ännu. Vad tänker din son? Dieten är nog ganska begränsad, även om exempelvis Nevals familj äter bättre och mer varierat än Arena och hennes pappa. De experiment vi har gjort på jorden av att skapa ett konstgjort ekosystem har misslyckats i längden, tyvärr. En lång rymdresa kräver ett fungerande ekosystem. I bok två får man läsa mer om klimatparken och Voyas värld fördjupas.

Många hälsningar
Peter