Vandringar

Här är en annan gamling. Det är en Farmor som vandrar i fjällen med Fia. Och boken heter ungefär så, "Fia och Farmor i fjällen". Det är Magnus Bard som illustrerat och det var ett roligt samarbete.

Magnus gör bla dagsaktuella illustrationskommentarer i DN och är en inbiten fjällvandrare. Och så kommer han från det lilla samhället Vindeln i Västerbotten precis som min käre make. Men Magnus är tre år äldre och hade åtråvärda Beatlesplattor. Magnus pappa är förresten veterinär och kompis med samerna. Han har tex vaccinerat renarna mot en hemsk bromsliknande insekt vars larver förstör skinnen.

I alla fall. Fias Farmor är ganska lik våra barns farmor. Hon är van fjälledare och vi har gått med henne i fjällen flera gånger, på ostigad mark förstås och bott i tält. Min yngsta dotter var sju år när det var dags för henne att följa med. Det var en stark uppevelse som naturligtvis måste bli en bok. Jag är väldigt stolt över den, den är riktigt bra! Men den sålde inget vidare.
    Förlaget och jag tänkte att den skulle bli liten och lätt så man kunde ta med den på fjällvandringen. Men den blev så liten och lätt att den knappt syns. Eller så var det något annat fel. Men jag är stolt ändå.

Nä, nu har jag bloggat färdigt för den här gången.Nu ska det bli gött att vandra vidare och söka nya stigar. Jag har förstås mina ständiga följeslagare och bästa stigfinnare med mig. De har hört många replikskiften och monologer mumlas i Änggårdsbergen och är alltid lika uppmuntrande, viftar på svansen åt allt jag muttrar, och ibland är det precis just det man behöver. Go helg alla!

Kristina Westerlund