Återberätta och se på bilder

När vi hjälpts åt att få alla bilder i rätt kronologisk ordning på väggen, eller på golvet, så återberättar jag sagan igen, och jag brukar berömma helheten.

Sen tittar vi på bilderna en och en. Om tiden finns lyfter jag fram det som är bra och låter barnen vara med och berätta lite om sin bild.

Bilderna till berättelsen om pojken i godisburken. Max är förtrollad till en liten pojke som får plats i en godisburk, och hans familj är förtrollade till karameller.

Vad kan uppmärksammas?

Motivet

Färgvalet

Hanteringen av det specifika målar/tecknarmaterialet

Huvudpersonen/huvudpersonernas gestaltning. Uttryck. Klädsel.

Miljön

Detaljer i bilden

Perspektivet – nära, långt bort, uppifrån mm

Jämförelse stort/litet, speciellt när det gäller berättelser om pyttesmå figurer

Kompositionen (hur alla delar av bilden hänger ihop och skapar helheten)

Känslan och stämningen i bilden

En elev valde att visa godisburken i sin miljö, med bord under, vägg och fönster  bakom. Oljepastell och vattenfärg.

En annan elev valde att måla en närbild av godisburkens färger och mönster.Oljepastell och vattenfärg.

En bild rakt framifrån av den elaka trollkarlen som uppträdde som en katt. Vi ser hur farlig den är!

Här ser vi hur katten jagar Max, som är på väg att hoppa ner i burken.

Som tur är får Max hjälp av en flicka förtrollad till en fluga. Bakgrund i vattenfärg och papperet lämnat vitt för vingarna, flugan i oljepastell. Bra användning av olika tekniker, och fint med fartränder.

Flugan framifrån. Effektfullt att använda svamp istället för pensel.

Den här eleven har skapat rum och perspektiv i bilden, genom att rita ett fönster och väggar som möts i ett hörn.

Tack vare flugan Rebeckas hjälp lyckas de överlista trollkarlen/katten och fånga honom i en bur. Fin kontrast i bilden av bakgrunden i oljepastell med vattenfärg över, och den vita buren där katten syns tydligt, ritad med oljepastell.

Sagan slutar lyckligt. Flugan Rebecka och Max med familj blir förvandlade till riktiga människor igen och de firar med tårtfest. Max och Rebecka blir kära i varann, det syns i bilden.

Närbild på tårtan. Den mörka lila bakgrunden lyfter fram den vita gräddiga tårtan.

Det har varit väldigt kul att få vara med att skapa berättelser tillsammans med barnen. Att vi som grupp, med allas hjälp hittat på vår egen historia. Lyckats hjälpa våra påhittade figurer till ett lyckligt slut. Det har varit fantastiskt att se barnens bildskapande, hur de för det allra mesta går in för det med stor iver och energi.

En timme har känts som lite för kort tid. Vid några tillfällen hade jag möjlighet att lägga ytterligare en kvart eller halvtimme, och det kändes mycket bättre ur tidsperspektiv, då hinner barnen måla lite längre, och vi har mer tid att se på bilderna efteråt.
När vi har tid att se på bilder efteråt, så tror jag barnen också lär sig mycket av varandras bilder. 

De här bilderna skapades i åk 2 i Fisketorps skola, till berättelsen om Max, som är så liten att han får plats i en godisburk. Där satte läraren sen upp bilderna på väggen utanför klassrummet, tillsammans med den utskrivna sagan. Oftast skrev läraren ner sagan under berättarstunden, ibland skrev jag ner den efteråt. En annan variant man kan göra, är ju att skriva ner stödord, och låta barnen skriva ner sin version av berättelsen. Det finns många sätt man kan efterarbeta sagan på, fler förslag finns i Kerstins bok "Berättarverkstad med barn, en handbok", utgiven på BTJ förlag.

Kerstin och jag höll också i en workshop för lärare, där de fick prova att använda metoden för att göra en gemensam saga och sedan testa lite olika skaparmaterial. Kul, och jättebra för att lärare ska komma igång att själva fortsätta använda metoden.

Tack alla barn i Munkedals kommun som varit med, och alla lärare! Och tack till barn och lärare på Bergs skola i F1an och i åk2 där jag fick prova ut metoden.