Millan - en bok som vågar skildra barnfattigdom

Nyfattigdom och klass har lyfts fram inom vuxenlitteraturen under senaste året, bland annat genom Susanna Alakosiks böcker och poeten Johan Jönsson framträdande på Dramaten förra våren som efterföljdes av kulturdebatt på landets ledande tidningar. Men inom barnlitteraturen har ämnet inte tagit någon större plats. Kanske är det svårare att närma sig här? Barnets utsatthet i en fattig familj är ett känsligt ämne. Den som lever i fattigdom kämpar för att hålla huvudet över ytan. Barns lidande i ett samhälle där folk slås ut väcker en kollektiv skuldkänsla som är svår att hantera.

Hästvärlden är en perfekt plats för att skildra klass. I stallet spelar föräldrarnas pengar stor roll för den unga ryttarens möjlighet. Bara att rida lektioner är dyrt. Att ha egen häst, tränare och åka på tävlingar är för de flesta en svindlande summa.

Pia Hagmar har i sin nya hästbokserie om Millan vågat ta sig ann ämnet. Med en fin balansgång skildrar hon en dysfunktionell familj och en flicka som kämpar för att klara av sitt liv trots föräldrarnas dåliga ekonomi, missbruk och depression. Med respekt för alla personer skriver hon fram porträtt som inte väjer för de svartaste och svåraste.

Millan har en solklar intertextuell syster i Isabella Andersson, en av fyra huvudpersoner i Nan Inger Östmans fantastiska Ponnyallsvenskan. Men i Millan får vi djupdyka i hur livet kan se ut för den unga tjej som själv tidigt vaknar av sin väckarklocka och utan någon redig frukost cyklar iväg till stallet för att följa med de mer lyckligt lottade på tävling. Varifrån hämtar de kraften? Pia Hagmars bok ger ledtrådar.

Malin Eriksson