Rosas buss

En vanlig torsdagskväll i december 1955 klev en medelålders kvinna på en buss i Montgomery, Alabama. Det som hände därefter kunde kanske beskrivas med orden: Ett litet ord för en människa, men början på något stort för mänskligheten.
I 50-talets USA, och allra mest i södern, var segregationen mellan svarta och vita högst påtaglig - separata skolor, separata caféer, separata avdelningar på bussen.

När Rosa Parks den där varma decemberkvällen vägrade lämna sin plats till en vit passagerare blev chauffören så upprörd att han kallade på polis. Händelsen ledde till en bussbojkott som fick allt fler att inse idiotin i diskrimineringen. Rosa Parks vägran blev starten på den amerikanska medborgarrättsrörelsen.

Det är den händelsen som skildras i den nyutkomna "Rosas buss" av Fabrizio Silei (text) och Maurizio A.C. Quarello (bild) (Alvina förlag); en bilderbok för ca 7-12 år och alla vuxna, en blandning av skönlitteratur och historieskrivning. En viktig berättelse om civilkurage.

Ramberättelsen handlar om Ben och hans morfar som besöker Henry Ford-museet i Detroit. Ben undrar varför de ska titta på en gammal buss, men morfar vill uppenbarligen berätta något. De kliver ombord och på nästa uppslag börjar morfaderns berättelse. Samtidigt övergår bildberättelsen till svart-vitt vilket förstås signalerar för-länge-sedan, förhöjer den dokumentära känslan och samtidigt är djupt symboliskt.

På 12 svart-vita uppslag utspelar sig bokens huvudhistoria, berättelsen om de svartas situation i USA på 50-talet och hur Rosa Parks helt enkelt en dag sa NEJ.

Berättelsens clou kommer på det uppslag när historien övergår till nuets färgpalett. Morfar och Ben skymtar genom museibussens fönster, och i förgrunden står ett svart-vitt porträtt av historiens hjälte. Och morfar var ombord på bussen den där gången.

Så smälter då och nu samman, och som vuxen läsare har jag redan slagits av tanken:

Om jag hade varit med på den bussen - vad hade jag gjort?

Det är en bok man med fördel läser tillsammans. Många barnläsare kan nog behöva hjälp med tolkningen när det historiska ögonblicket beskrivs som en passerande buss man kan välja att stiga på. Eller inte.
Vem behöver inte påminnas om betydelsen av civilkurage, förresten?

PS! Jag har hört illustrationerna liknas vid Edward Hoppers stil. Kommentarer på det, ni som kan konsthistoria?

/Kerstin Lundberg Hahn