Sång och musik är en av dem. Fastän jag är författare så måste jag nog erkänna att sången är min starkaste uttrycksform. Jag sjöng innan jag pratade, sa alltid min mamma.
I sången och att använda rösten finns en urkraft som har levt med oss så länge vi har varit människor. Någon slags sång har nog alltid funnits.
I mina böcker om bronsåldersflickan Fry finns så klart sången också med. Fry sjunger i sin ensamhet och finner glädje i sången, men den är också en del av den tidens människors firande av gudar och årstidsväxlingar. En trumma eller något annat rytminstrument har varit med och förstärkt rösterna och sången. Ingen vet hur den tidens musik lät. Inget finns bevarat och vi kan bara fantisera om hur det var. En sak är jag ganska säker på och det är att någon form av sång var en del av både vardag och fest.
När jag sjunger blir jag glad. Genom själva sångprocessen startas en bubblande glädjekälla. Jag är väldigt tacksam till mina föräldrar som förde in sången i mitt liv. De träffades genom sång och de sjöng sig igenom hela sitt långa liv tillsammans. Förmodligen låg jag där i mammas mage och lyssnade på sången redan som foster. Bilden ovan är mina föräldrar som fortsatte spela och sjunga nästan ända fram till deras sista dag tillsammans.
Genom åren har jag komponerat många sånger, men också sjungit mängder av andras tonsättningar.
Tänk att jag kan sjunga sånger som någon gjorde för flera hundra år sedan och kraften i tonerna är fortfarande lika stark!
Efter några timmar med min kör är jag oftast full av glädje. Jag kan vara trött och lite hängig när jag kommer dit, men full av energi och skaparkraft när jag går därifrån.
Monika Häägg
2 kommentarer:
Jag tänker att man kan berätta genom sång och musik. Hörseln är det första som utvecklas och det sista som lämnar oss.
Musik kan vara tidlös på ett helt annat sätt än vad litteratur kan.
Många äldre människor som är dementa upplever minnen när de hör musik. Bra att använda som terapi. Musik ger också en känsla och kan "färga" en upplevelse.
Skicka en kommentar