Jag kan börja med att säga att det inte är lätt. Det kräver mycket arbete. Att vara förläggare är ju faktiskt en heltidssysselsättning. Då blir det inte så mycket tid till skrivprocessen. Författandet får ske på fritiden. För det mesta blir det en kombination. Ibland får förlagsarbetet ske på fritiden, till förmån för författandet.
När jag startade mitt förlag Monkaland Bokförlag för snart tre år sedan, visste jag inte så mycket om vad det innebar. Jag inhämtade kunskaper om en del praktiska göromål, som var nödvändiga för att starta igång.
T.ex. tog jag kontakt med tryckerier för att få offert på tryckpriser. Beställde ISBN-nummer. Skrev avtal med Bokrondellen för att mina böcker skulle finnas sökbara för bokhandlare, både fysiskt och till nätförsäljare. Kontaktade BTJ för att få lektörsutlåtande . Registrerade mig för F-skatt (men det tror jag de flesta författare gör ändå!) samt gjorde en egen webbsida. Jag bokade också en egen liten monter på Bok& Biblioteksmässan i Göteborg.
Så här nästan tre år senare kan jag ändå konstatera att jag hoppade in i något som jag hade väldigt liten kunskap om. Jag var glad och entusiastisk, men kanske inte insåg hur mycket arbete som låg framför mig. Jag brukar säga till de som har funderingar på att starta eget förlag att jag inte rekommenderar någon att göra det om man inte är beredd på att lägga en stor arbetsinsats.
Ändå är jag nöjd med vad jag gjort och ser att jag passerat en svår uppförsbacke. Jag har kommit en bit på väg. En stor fördel är att jag själv styr över vad som skall göras. Det är ingen annan som bestämmer över mig och mitt skrivarbete. Jag har själv kontroll över allt.
Sedan har jag fantastiskt roligt hela tiden. Det är mycket arbete, men ett spännande och annorlunda arbete. Jag ser med glädje på varje dag. Det finns nästan inget som jag upplever som tråkigt att göra (jo, bokföring är väl inte så spännande!), men för övrigt är jag full av entusiasm nästan varje dag.
Ekonomiskt är det inget att hurra för, men glädjen och det spännande arbetet överväger. Som väl är består inte livet bara av pengar.
Det gäller att vara påhittig, att använda sin fantasi. Inte bara i skrivprocessen utan också i arbetet med bokförlaget. Ibland går jag in i återvändsgränder. Den fantastiska idén visar sig, vid praktiskt genomförande, inte vara så god. Men då är det bara att fortsätta och hitta på nya idéer.
Envis måste man vara i detta arbete, och det är jag.
Monika Häägg
4 kommentarer:
Det är bra att vara envis. Det behövs, speciellt om man arbetar med böcker tror jag. Det är massor med jobba att marknadsföra och sälja en egen bok, det vet jag av egen erfarenhet med "Lilla Havsboken". Men som du säger, det finns många fördelar också!
Nu ska jag snart läsa dina böcker, har varit på väg innan , men glömt av det. Är nyfiken på Fry!
Jag tror envishet är bra i allt man gör. Att inte ge upp för lätt. Kul att du är nyfiken på Fry:)
Du skriver om det praktiska och stundtals besvärliga arbete med förlaget, med att vara förläggaren. Men jag funderar på hur det arbetet påverkar dig som författare?
Jag tycker att det svåraste skulle vara att jobba utan redaktör.
Själv litar jag inte helt på mig själv och mitt omdöme. Det är lätt att bli förälskad i sin text eller att drabbas av lättja och blunda för sådant som borde ändras. Att jag vill styra själv och skriva det jag skriver, berätta det som känns viktigt på mitt sätt - det är en helt annan sak.
Jag tänker att en text behöver flera läsare även under arbetet. Hur gör du med det?
Om du nu håller med....
Jessika, jag tror att allt det här praktiska påverkar mig ganska mycket, framförallt upptar det väldigt mycket av min tid.
Jag tycker också att en text behöver flera läsare under tiden som den skapas. Författaren blir ju lätt "insnöad" i sitt eget arbete. Jag har flera olika och oberoende läsare under tiden. De lämnar sina synpunkter och vi kan också diskutera texten. Sedan har jag också flera textgranskare och provläsare i olika åldersgrupper som läser boken innan den går till tryck. Sitta helt själv med den skulle nog kännas lite vanskligt...
Skicka en kommentar