Petras prick

När Petra vaknar en morgon är det något som inte känns bra. Efter en titt i spegeln inser hon att en av hennes tusen prickar har försvunnit. Hon hittar den i köket, med nosen tryckt mot fönsterrutan. Efter en vild jakt där Petra misslyckas med att tejpa fast pricken i pälsen förstår hon vad hon måste göra: släppa pricken fri. Så hon öppnar fönstret, och iväg studsar Pricken. Hur ska det gå nu?

Petras prick av Maria Nilsson Thore, Bonnier Carlsen 2011

Maria Nilsson Thore är mest känd som illustratör och konstnär, och Åsa Warnqvist skriver i sin recension (SvD) om hennes alldeles egna bilduttryck. Även Pia Huss  (DN) och Eva-Lotta Hulthén (GP) skriver om bildspråket, färgerna och de karaktäristiska, detaljerade mönstren.

Men Maria Nilsson Thores förkärlek för mönster går igen också i textens form: en rytmisk, orimmad vers som harmonierar med bilderna:

En kylig vintermorgon vaknar Petra.

Fast hon inte riktigt vill.

Svettig nos, och krånglig knut på svansen,

och tassarna känns kallare än is.

Så småningom, efter en hel vinters väntande återvänder Pricken till Petra, och naturligtvis handlar det om att släppa taget om den man älskar.

Men det är något mer också. Jag bläddrar igenom boken flera gånger. Mönstren är så genomgående framträdande: på textilier och tapeter, i form av stiliserade blomrankor, rutor och ränder, som snygg svensk design på allt ifrån Stig Lindbergs kaffekopp till den traditionella trasmattan. Mitt i allt detta snygga virrar alltså en frihetstörstande - prick! En som inte vill inordna sig i designen.

Är det på en nivå Maria Nilsson Thores lek med sitt eget skapande? Det kan man fundera på medan man tar en kopp kaffe och läser boken, med eller utan barn vid sin sida. Det här just en sådan där bilderbok som talar till läsare oavsett ålder.

Maria Nilsson Thore är dessutom nominerad tillsammans med Lotta Olsson för boken Konstiga djur. Mer om den på torsdag.

/Kerstin Lundberg Hahn