© Sara Lundberg
Långa vita, ibland korta. Raka fina, ibland tjocka, så att bilarna ska förstå hitåt och ditåt. Det blir fint tycker Vita, hon målar i lugn takt det ena strecket efter det andra.
En dag mitt i ett streck, dimper någon rakt ner i hennes färgpyts. Vita blir alldeles...stum.
- VAD GÖR DU?
- Förlåt! säger han och flyttar på sig. Men då blir det spår.
- SLUTA! Vita blir arg. Pojken stannar. De tittar på spåren en stund.
- Men visst blir det fint, säger han.
Vita säger ingenting.
- Prova, tycker han.
© Sara Lundberg
Så här inleder Sara Lundberg sin andra bok om Vita Streck. Vita är en flicka som målar vita streck på vägarna. Vita har ordning och reda i sin värld. Men så en dag dimper Öjvind ner, en pojke som blåser med vinden. Först blir Vita arg på Öjvind när han förstör hennes streck. Men just som hon kommer på att han kanske skulle kunna bli hennes vän, kommer vinden och Öjvind måste blåsa iväg. Vita blir ensam kvar. Så dumt att försvinna så där.
Vita ger sig ut för att leta efter sin nyfunna vän. Hon måste hitta honom!
Det här är en berättelse om mötet mellan två världar Vitas kontrollerade värld möter Öjvinds kaos. Och bakom orden finns ett ifrågasättande som jag tror många människor stora som små kan känna igen sig i.
© Sara Lundberg
Bilderna är lika fantastiska som alltid när Sara målar, en lek med färg, form och teknik. Det finns något unikt i uttrycket, det är inte illustration det är måleri med en djup känsla för berättelsen, bilden och texten utgör tillsammans en helt egen värld och jag är så glad att Sara delar med sig till oss andra av sitt universum.
Augustjuryns motivering till nomineringen lyder:
"Öjvinds ömsinta kaos blåser in i Vitas kontrollerade värld. Förändringen gestaltas i expressionistiskt måleri och serieestetik där texten blir en del av bilderna. Berättelsen om vänskap och saknad tråcklas som en vit tråd genom de dynamiska uppslagen i en bok som fortsätter bortom pärmarna"
/ Caroline Röstlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar