Och övertygelsen bottnar bland annat i en liten episod som utspelade sig på stadsbiblioteket en gång. Jag var där och berättade om böcker för barn i sexårsåldern och en pojke ur barnaskaran ville så gärna visa mig en bild ur boken om Den putslustige pappan (text Viveka Lärn). Lite spänd och nyfiken blev jag, trodde väl att det var den fantasifullt gjorda pappan han menade. Pojken bläddrade och hittade sidan han sökte. "Den tycker jag så mycket om", sa han och satte fingret på en blå göteborgsspårvagn. "Den ser precis ut som en riktig". Lite snopet kanske men å andra sidan bekräftade han egentligen det jag själv redan var intresserad av, nämligen verkligheten som den är. Ungefär!
Konstaterade när jag var och såg TinTin filmen på bio för ett tag sedan, att de där TinTin albumem på sjuttiotalet satte nog djupa spår i mig.
2 kommentarer:
Jag tror också att barnen uppskattar bilder som visar verkligheten så som den är. Och även det konkreta praktiska har en slags gåtfullhet i sig för ett barn. Det får vi aldrig glömma!
Jag kommer ihåg hur himla spännande det var att läsa de långa, detaljerade beskrivningarna i Lilla Huset på Prärien-böckerna. Där kunde man lära sig hur man gör lönnsirap, bygger timmerhus, odlar majs eller vad som helst. inga bilder visserligen, men så detaljerad text att det blev bilder bums i huvudet.
Skicka en kommentar