torsdag 3 november 2011

Pappa+ Tessla= Kärlek

I höst kommer Åsa Mendel-Hartvig och min andra bok om Tessla ut den heter "Tesslas pappa vill inte" och är utgiven på Olika förlag. För er som inte vet vem Tessla är kan jag berätta att det är en unikarraktär, det är alltså inte en flicka och inte en pojke utan ett barn fri för läsaren att tolka efter behov. Berättelsen handlar om trots, men också om relationen mellan Pappa och Tessla.


 Böcker om pappor är det fortfarande ont om. Varför då? Förlegade normer antar jag. I verkligheten är pappor i högsta grad närvarande de är föräldralediga, de tar ansvar, de lämnar till dagis, lagar middag, kör till aktiviteter, läser godnattsagor och myser med sina barn. Det är en kärlek som syns för lite i litteraturen fortfarande. Några exempel har Barnboksprat presenterar här men det behövs ännu fler.
När vi gjorde pappaboken ville vi att pappan skull vara så som pappor är nu, han skulle vara närvarande, kärleksfull, och ha ett fint förhållande till sin Tessla. De två lever ihop och löser sin vardag ihop. Ibland är det svårt ibland är det krångligt, men de älskar varandra.



Till sist vill jag visa er det här fina klippet.
Så här kan det se ut när en pappa och hans barn sjunger tillsammans. 
Pappa Jorge och Alexa Narvaez.
Varsågoda!

 
                                                      
/ Caroline Röstlund



8 kommentarer:

Malin Roca Ahlgren sa...

Låter som en mycket bra bok. Ska kolla in den.

Anonym sa...

Viktigt med pappor, jag håller med. Är det fortfarande ovanligt? I mina böcker om Vilma (ca 6-9 år) lever Vilma och pappa ett fint vardagsliv tillsammans. Sen händer det en massa i fantasin också, vättar och fåglar som kan prata. Men just den där vardagen med en flicka och hennes pappa har känts viktig att skildra.
/Maud

Caroline sa...

Det kommer nog fler böcker om pappor nu, tror och hoppas jag. Bra att höra att du också har skrivit om det, kanske kan vi fylla på listan här? Vore intressant att se.

Kerstin LH sa...

Wow! Älskar musikklippet! Och apropå föräldra-barn-skildringar: Viktigt att det får vara både och - både realistiskt fint och realistiskt jobbigt. Och dessutom tänker jag på det där med "klant- mammor och -pappor" (vilket jag mött en de föräldrar som ogillar) Men jag menar - barn har ju så lite makt i förhållande till sina vuxna. Då är det säkert befriande att få skratta åt dem (oss)!

Caroline sa...

Där håller jag helt med dig Kerstin. Så ofta vuxna skrattar åt barn så kan man ju faktiskt som bilderboksmakare bjuda dem på ett skratt eller två. I mamma boken tyckte barnen det var jätteroligt när mamman var nakenfis, det är befriande:-)

Caroline sa...

Och visst är det ett fint klipp! Man blir varm i hjärtat.

Anonym sa...

Fina bilder Caroline, ser ut att bli en fin fortsättningsbok!
/Pia

Anonym sa...

Låter som en bra bok. Men det är inget unisex namn.