Ge mig en jordglob, men helst en med bare Värmland på – ungefär så lyder ett citat på fasaden till Värmlands museum. Där gick Värmlands egen bokmässa av stapeln den gångna helgen. Det var den trettonde i ordningen. En av mina bordsgrannar, Kicki, skrev barnböcker för att hon behövde dem i sitt arbete inom neuropsykiatri. Mötet med Kicki är ämnet för idag.
Kicki Polleryd sålde sina egna bilderböcker på mässan. Hon är psykolog specialiserad inom neuropsykologi och möter barn när hon utreder drag av adhd, koncentrationssvårigheter med mera. För ett antal år sedan tyckte Kicki att det fattades berättelser som kunde hjälpa diagnostiserade barn att förstå sig själva, och andra barn att förstå sina diagnosticerade kamrater. Därför började hon skriva bilderböcker och använder dem i sitt arbete med barnen och deras familjer.
Böckerna är alltså litteratur som tjänar ett bestämt syfte och som utformas utifrån just det syftet. De två första böckerna handlar om Mertil, ”en liten kille som har svårt att sitta still”. Vi får följa honom under en dag i förskolan och när han ska börja skolan. Hans stora problem inför skolstarten är att välja ryggsäck – sådana val är svåra att göra för Mertil. Tredje boken handlar om tvillingarna Rut och Randi. ”Rut är det ruter i, men Randi är mer långrandig”, säger Kicki. Man kan också säga att Rut har en personlighet med adhd-profil medan Randi hör till add-gruppen, de barn som inte är hyperaktiva utan hypoaktiva, det vill säga långt mindre aktiva än de flesta andra. Nyligen kom den fjärde av Kickis böcker: Abbe 8 år och 43 dagar. Abbe har personlighetsdrag som brukar kallas Aspegergers syndrom, därav den noggranna räkningen av ålder i dagar. De två första böckerna illustrerades av Susanne Johansson, de två senare av Anna Lundquist, som till vardags är lärare i Göteborg. Böckerna säljs bland annat av Riksföreningen Attention på deras hemsida.
Kicki använder böckerna i sitt jobb. Man läser en berättelse och barn känner igen sig själva och förstår sig själva bättre. Även vuxna känner igen sig. Böckerna vänder sig också till andra barn, och ett antal lärare kom förbi och intresserade sig för att använda böckerna i undervisningen. Förutom berättelserna – så goda som några andra berättelser – finns det också faktasidor som vänder sig till vuxna.
Och vad bär jag med mig från Kicki och hennes böcker? Att litteratur kan göras utifrån många olika syften. Att barnböcker kan ha rent instrumentella bruksvärden samtidigt som de fyller litteraturens unika funktion att förmedla sådant som man inte kan lära sig på annat sätt än genom att läsa skönlitteratur.
Och att funktionshinder inte bara är hinder utan personlighetsdrag som man har nytta av ibland.
Janne Ollars
2 kommentarer:
Väldigt intressant att läsa detta! Tack!
Väldigt intressant. Själv har jag som mamma letat efter sådana böcker, det är en bristvara. Bra att hon skrivit.
Kanske har också barnlitteraturen en tradition av att vara brukslitteratur, tänker på alla böcker om att börja skolan, få ett syskon etc. Världen är ny och barn behöver litteratur ibland för att förklara världen och sig själva.
Skicka en kommentar