Ett vet jag i alla fall idag och det är att det går inte att planera färg och det går inte att konstruera färg. Det går bara att känna färg. Och att känna färg innebär att färgen måste harmoniera med mitt inre. Kanske rent utav gå hand i hand med min egen själ! Låter det konstigt? Ja, det gör det, men färg ÄR konstigt.
Jag jobbar alltså på tills färgerna stämmer med min känsla och tydligen är min känsla för det mesta väldigt grön. Men inte alltid! Nog om färg för idag....Catarina
6 kommentarer:
Kul läsning Catarina! Och du har alldeles rätt. Färg är konstigt. Verkligen! Och man vet aldrig. Är också därför det är så spännande!
Hur gör du rent praktiskt? Jag gör en skiss på fulpapper, sen lägger jag över den på finare papper om jag ska måla med hjälp av ljusbord, sen målar jag färgen och sen linjen. Gör du på något annat sätt?
Jag har jätteproblem med färg nuhittar inte rätt, men jag tror det är som med teckning, man måste hålla på och tillsist hittar man något som är värt att jobba vidare på. Sen kom jag på igår att i det här yrket är det en fördel att aldrig bli nöjd, det är en drivkraft som gör att man når längre, för mig iallafall.
Grönt är skönt!
Bra med frågor här bland kommentarerna, det ger ledtråd till morgondagens bloggskriva!
Spännande det här med färg. Jag tänker på hur svårt det kan vara att t ex välja tapeter, eller kläder. Att man bara vet när färger passar ihop, minsta lilla nyansskillnad kan kännas fel. Fattar att det är ett finlir för er som gör bilder.
Kul att följa ditt arbete, Catarina!
/Maud
Det är jättesvårt med färg tycker jag. I exempelvis heminredning är det en utmaning att få in andra färger än vitt, vitt, vitt. Det är svårt att på förhand veta vad som kan passa ihop och då blir det bekvämt och enkelt att hamna i den tråkiga färglösa fällan för då vet man åtminstone att det inte kommer att skära sig. Grönt är en uppiggande färg!
Skicka en kommentar