lördag 30 april 2011

Intervju med Stefan Casta

Vi ställde några frågor till Stefan Casta, som just nu är aktuell bland annat med Sjung för mig pappa.
Så här berättar han om den;
”Min senaste bok (april 2011) handlar om Jordan, en fågelunge vars föräldrar skilde sig redan när han var ett ägg. Egentligen är Jordan en flugsnapparunge och beteendet med "skilsmässor" är en vanlig strategi hos den arten. Men det nämns aldrig i texten, för det här en bilderbok som berättar en saga. Ev. kunskaper får man på köpet.”
Boken är illustrerad av Staffan Gnosspelius.
Stefan skriver både fakta och fiktion och han vänder sig då delvis till olika åldersgrupper.


Vad är naturfakta för barn?
För mig är det "berättelsen om livet den här planeten". Om alla de fantastiska varelser som lever vid vår sida. De vilda blommorna, fåglarna, alla insekterna, djuren och fiskarna.
På vilket sätt skiljer sig naturfakta för barn från naturfakta för vuxna?
I böcker för barn finner man svaren. Som författare kan man inte hoppa över något eller ta något för självklart. Mycket lite här i världen är självklart, när man tittar närmare på det. 

 På vilket sätt är det annorlunda att jobba med fakta jämfört med annan litteratur?
Arbetssättet är helst annorlunda än när jag skriver en ungdomsroman. Då reser jag bort för att få total avskildhet och arbetsro. När jag skriver fakta sitter jag hemma bland hundratals fackböcker i mitt arbetsrum, och jag har en dialog med en illustratör och en fackkunnig forskare.
Vem berättar du för och varför?
För en flicka och en pojke som kanske är fem eller nio år, beroende på vad det är för bok. Små barn är de största vetenskapsmännen brukar jag tänka, för de ställer så bra frågor. Det är en underbar utmaning att försöka berätta något för dem.

Har du någon gång använt dig av en påhittad figur, eller en fiktiv berättelse i en faktabok?
Myran Sofi är guide och berättare i en serie naturböcker för barn som jag gjort tillsammans med Bo Mossberg.

Vad kan man vinna på att väva in fakta i en berättelse? Finns det någon nackdel med att göra detta?
 Det blir roligare tror jag, mer spännande och därmed kanske lättare att läsa. Men man får akta sig väldigt noga så att det inte "märks". Fakta i en berättande text måste vara fjäderlätt.
Vad gör du för research?
Jag har skrivit om svensk natur i 35 år och har samlat mängder med material. Men jag samarbetar alltid med en forskare, gärna en professor emeritus som har tid och överblick.

Hur tänker du när du skriver texten? Hur ser din arbetsprocess ut?
Det jag tänker mycket på, och som faktiskt också gäller för mitt skönlitterära skrivande, är att jag ska vara absolut närvarande i skrivögonblicket. Varje ord ska vara noga valt och kännas rätt.

Hur svår får texten vara?
Den ska helst vara precis så komplex som verkligheten är, men inte svår att förstå.
Hur ser du på förhållandet mellan text och bild? Och på samarbetet mellan illustratör och författare?
Som författare har man ett ansvar för att hushålla med sina ord. Man måste spara på dem, och lita på bilderna.
Vad är skillnaden på att använda foton eller teckningar/målningar ?
Foton "åldras" ganska snabbt medan illustrationer i regel är mer tidlösa.
Vad har du för förebilder bland illustratörer/ författare?
Flera av de illustratörer jag samarbetar med är sådana som jag en gång avgudade och drömde om att få jobba med. Kulturen i Lund, muséet alltså, hade nyligen en utställning där sju av de illustratörer jag arbetar med visade sina original. Det var häftigt att se dem samlade på det viset!

Tack för att vi fick ställa våra frågor!
Stefan har en vacker och innehållsrik hemsida, kolla in den!

På måndag kommer nästa inlägg, då har vi intervjuat Kristina Digman.

/Annika Rockström
Jessika Berglund

3 kommentarer:

Katja sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Katja sa...

Spännande med alla fina intervjuer ni gjort!
Och tankevärd det där med att faktaskrivandet behöver närhet till böcker och människor att bolla med medan ungdomsromanskrivandet behöver avskildhet...

Jessika sa...

Jo men det är ju så!
Allt skrivande är väl i sitt bästa ögonblick ett samtal med någon. Men när det gäller skönlitteratur vet man inte riktigt med vem, och kanske är det också oklarare när svaret kommer.
En faktabok är mer som en verklig dialog. Att man är handen som följer med ut och visar. Att det finns en faktiskt strävan efter att berätta något visst, som kanske rent av är sant och viktigt, för en annan människa och man bara önskar, önskar att de ska lyssna och vilja förstå.
Det är en mycket mer öppen process, som jag ser det i alla fall.
Kanske på grund av att det man berättar är vårt gemensamma, en skönlitterär berättelse är mera författarens egen..