Hej igen!
Då var de första skolbesöken avklarade. Sammanfattningsvis har det varit jättekul och gått bara fint! Jag har varit och besökt två skolor under dagen. Dels har vi pratat om detta med att känna sig nervös inför saker man ska göra. Juni, huvudpersonen i mina böcker, är bland annat väldigt nervös inför luciatåget, då hon också ska spela tvärflöjt.
Eleverna har fått koppla detta till egna erfarenheter kring att vara nervös och delat med sig till varandra. Det har handlat om till exempel uppträdanden, utvecklingssamtal och fotbollsmatcher. De har gett råd till Juni och således till sina klasskamrater kring vad man kan göra när man känner sig så här. Juni lägger sig på köksgolvet, stoppar in fötterna i frysen och hoppas på att hon ska bli sjuk så att hon slipper allt. Hon skulle ha behövt några av dessa kloka barns goda råd, som att öva inför en gosedjurspublik till exempel.
Jag har också berättat om mitt skrivande och hur pass mycket (och länge) som jag, tillsammans med alla inblandade från förlaget (förläggare, redaktör, illustratör, formgivare, korrekturläsare) jobbar med den ursprungliga texten för att till slut få fram en färdig bok.
Många roliga frågor har jag fått och många autografer har jag skrivit. I morgon är det Stadsbiblioteket i Borås jag besöker. Hej så länge ... / Ann Caroline Håkans
4 kommentarer:
Spännande rubrikval...
Ena dagen är det "författarbesök" och den andra "skolbesök". det får mig att fundera på vad skillnaden är på detta.
Att besöka en skola.
Och att få besök av en författare.
Hur mycket gick lärarrollen och författarrollen in i var andra när du mötte barnen? För visst är det olika rollen man tar till sig. I mötet med en hel klass förväntansfulla barn är man så mycket mer än "sig själv".
Vad roligt det låter, Ann-Caroline! Det är ju ett finfint grepp att låta barnen ge råd till Juni i boken och på det sättet få tillfälle att reflektera över sina egna känslor och göranden!
Det låter som du hade bra möten med barnen.
Jag älskade detta med gosedjurspublik. Har en son som övar mycket på saker just inför en gosedjurspublik.
Ja, när man står i ett klassrum är det lättare att falla in i lärarrollen. När jag var på biblioteket var det ganska många barn där samtidigt, de satt uppradade mer som en stor publik, och då kändes det annorlunda.
(Jag tycker det är klurigt med rubriker för inläggen, det tycker jag även när det gäller kapitelrubriker till mina böcker, sparar det alltid till sist...)
Skicka en kommentar