Den ytligt bekante mannen kisar med ögonen när han ställer frågan. Lite underligt, tycker
jag då kulverten vi sprungit på
varandra i inte har något direkt skarpt ljus. Snarare tvärtom.
”Eh, tja, jo, det antar jag”,
svarar jag ärligt.
Han ler. ”Tänkte väl det. Men det
är inte alls många författare som blir rika. Dom flesta får jobba med annat.”
Men utåt står jag tyst och nickar.
Han har ju rätt. Så ser verkligheten ut. Jag jobbar heltid och
klämmer in skrivandet lite när och var som helst. Allra helst på
nätter när familjen sover. Min egen sömn kan jag få vid annat
tillfälle, i ett annat liv.
”Jag har kollat runt lite”,
fortsätter han. ”Dina böcker verkar bara finnas på nätet och
inte i dom riktiga bokaffärerna.”
Vad då riktiga affärer? Vad menar han
med det? tänker jag tyst, men från min mun kommer:
”Nej, dom har inte kommit dit än.”
Vilken mes jag är. Varför ger jag
honom inte svar på tal?
Han skrattar till. ”När jag har
berättat för folk om dig så är det ingen som har hört talats om dig och det du skriver.”
Nu brister det för mig. Jag griper
tag, doppar och rullar honom i tjära och fjädrar och sätter honom på ett plan till
Antarktis. I mina tankar alltså.
I verkligheten ler även jag och säger
att ”Ja, det tar tid. Man måste ju krypa innan man kan gå. En dag
kommer nog dina vänner också känna till mina böcker.”
Sedan går jag hem och skriver om en
kisande man som får ett bowlingklot i skallen.
Tjong! låter det.
/Vid pennan - Johan Rockbäck
9 kommentarer:
Men fy vilken man! Skulle dock ta det som en komplimang att han tagit sig tiden att leta efter dina böcker, både på nätet och i "riktiga" bokaffärer, och dessutom pratat med folk om dig. Han har säkert hjälpt till att få folk nyfikna på dig och dina böcker, även om det inte var hans avsikt.
Japp Anna, så tänker jag med.
Vem vet, han kanske har gjort mer för mig i marknadsföringssyfte än någon annan :)
Vilken gringubbe. Säkert bara avundsjuk.
Absolut avis, och inte ska jag tro att jag är någon :-)
Så dumt! Att våga säga så till en författare är modigt. Kanske ville han bara ha en plats i din nästa bok!Ge honom inte den tillfredsställelsen!
Så är det nog E.Lind :)
Naturligtvis får människor säga vad de vill. Men när det görs för att förringa andra blir jag lite butter av mig. Kanske skriver jag in en åsna i nästa bok ;)
För att förtydliga: javascript:void(0) är alltså jag :)
Så roligt. Min hemliga idfentitet är härmed avslöjad.
Sådana där trista typer finns överallt, även om jag måste tillstå att han var extra öppenhjärtad med kritiken. i mångt och mycket säger han sanningen, förutom det där med "riktiga". Men det gör ont att få höra, e själv indie-author m eget bokförlag så jag har liknande premisser. Men i litteraturen kan vi alltid hämnas på dem som gjort oss illa, det är en tröst för i fiktionen kan vi göra dubbelt ont tillbaka!
www.bielkevonsydow.blogspot.se
Sant, Maria Bielke von Sydow. Naturligtvis har han rätt. Det är så sant det han säger. Men. Att magsurt poängtera detta istället för att tillåta mig(och andra i samma sits) glädjas över att faktiskt ha lyckats få ihop en bok OCH få den utgiven, är lite tråkigt.
Men visst, vi behöver dessa trista typer för att hålla kvar oss i verkligheten och leverera ÄNNU bättre i nästa bok ;)
Skicka en kommentar