Intervju med Jessika Berglund!

I dag intervjuar vi Jessika Berglund, författare och tecknare med flera böcker bakom sig. Just nu är hon aktuell med den lättlästa ungdomsboken "Nu är jag kär i dig" på Nypon förlag.

 Hej Jessika!
 

Berätta lite om din senaste bok?

Min senaste bok är en lättläst ungdomsbok, ”Nu är jag kär i dig”. Det är en berättelse som följt med mig väldigt länge och jag är mycket glad åt att den nu äntligen har kommit ut. Som titeln säger är det en kärlekshistoria. Jag har jobbat aktivt med att hålla texten öppen och möjlig för så många som möjligt att identifiera sig med.

Det är också jag som gjort omslaget, mitt första egna från idé till tryckfärdigt. Bilden är ett collage med foto och akvarell. Fotot är taget i Lysekil, där jag flera gånger gjort skolbesök. Nu hoppas jag få göra det igen så att jag kan visa eleverna för det känns lite som att boken är extra mycket till dem även om målgruppen egentligen är äldre… Men de växer ju.

Fanns det någon viktig inspirationskälla under processen?

Här skulle jag ju peka på en förebild, men jag kommer aldrig ihåg. Vissa texter och bilder får mig att vibrera men jag har dåligt minne för namn och titlar.

Det finns fortfarande få berättelser där också unga hbt-personer kan känna igen sig utan att behöva tänka om historien. Jag har därför valt att kalla personerna för ”jag” och ”du”. Det kan vara vilka som helst, eller, det är just de personerna som läsaren vill att det ska vara.

Jag har också velat ladda texten riktigt mycket. Jag vill att språket ska vara vackert, att det ska vara litteratur på riktigt fast omfånget är så begränsat. Meningen är ju att locka läsaren vidare, i litteraturen och i livet.

Du har ju skrivit både för barn och vuxna, och nu även en ungdomsbok. Ser din arbetsprocess ungefär likadan ut oavsett vilken grupp du skriver för, eller är det helt olika?

Att skriva för barn eller för vuxna är både likt och olikt. Det som gör största skillnaden är textens omfång. En text som den här nya, som är relativt kort går att överblicka under hela skrivprocessen vilket är en fördel. En roman har större omfång och utan överblick tappar jag bort mig. Det betyder att jag behöver längre tid, ostörd, varje gång jag sätter mig för att arbeta.

Jag arbetar ganska långsamt. Själva skrivandet går fort men sen måste texten vila, ofta ganska länge, innan jag skriver om och om och om. Jag känner mig ofta färdig men när texten vilat ser jag att så är det inte alls. Därför blir det så att jag hela tiden har flera saker på gång parallellt.

Att skriva lättläst är speciellt. Jag var bokslukare som barn och läser fortfarande gärna och ofta. Därför måste jag sätta mig in i en annan människas förutsättningar, rent språk- och lästekniskt vilket är en utmaning. Att sätta sig in i en annan människas tankevärld och liv är däremot något man ju gör hela tiden som författare…

Hur tänker du kring texter som ska illustreras?

 Ska det vara bild så gör jag ju i regel den själv. Då är det en en del av berättarprocessen som helhet. Sen kommer ändå texten först, rent praktiskt, men den ändrar jag som sagt många gånger. Vare sig text eller bild är färdiga förrän helheten är klar. När någon annan ska illustrera försöker jag lämna öppet i texten och för förändring. Jag hoppas att det fungerar, men det är kanske inte jag som avgör…

Berätta om något du drömmer om att få göra.

Jag har så oerhört mycket påbörjat och mer eller mindre färdigt som liksom bara väntar på att få sin färdiga form och en möjlighet att komma ut som bok. Drömmen vore väl att de gjorde det?

Men annars, mer bilderböcker! Den där storfina romanen som hela tiden jäser inombords, det är ett så långsamt arbete men jag hoppas ju att det ska bli av. Alla roliga samarbeten som jag och Caroline Röstlund planerar.

Läs mer på Jessikas hemsida!