Fördomar på skam

Ursäkta sen ankomst! Men det är inte bara människor som blir gamla och skröpliga vid livets slut, det händer även datorer. Min kära dator blev akut sjuk igår och har varit inlagd på intagningsavdelning över natten.  
    Tyvärr har den inte långt kvar men hoppas kunna blogga klart innan den somnar in för gott.
   
I alla fall, vi skrev en insändare i Göteborgs Posten:

Ja, ni ser. Rubrik redan på första sidan, sen följde radio och blommor till dörren och vykort, brev, mejl, telefonsamtal fyllda med TACK! Men det var inte det jag skulle skriva om nu, utan fördomar.

Det är nämligen så att inte bara våra gamla ger mig historier utan även de jag jobbar med. Vi sitter 10 timmar i en bil, står i en hiss, går omkring mellan husen, löser problem. Man har kommit varandra ganska nära fram på småtimmarna. Jag har jobbat med många som inte är födda i Sverige. Perser, Irakier, Somalier, Australier, Kanadensare... Och då fattar man att man inte kommer någon vart med att snacka om "dom", eftersom "dom" består av en massa individer med en alldeles unik historia.
    Fast det är klart man har fördomar, det har man när man försöker begripa sånt man inte vet. Men det är alltid lika överraskande roligt när fördomarna inte stämmer.

Jag jobbade tex med en kurd och försökte få reda på hur man tänker när man stenar ihjäl tonårsflickor.
    "Har det med bristen på utbildning att göra?" frågade jag.
    "Verkar inte så", sa kurden. "Jag känner läkare som könsstympar kvinnor, men jag känner också fåraherdar som är analfabeter som har många fina tankar."
   
Där fick jag någonting att fundera över. Och det verkar även vår debattartikel i GP fått några att göra.
     En bekant i maktens korridorer hade nämligen hört följande:
    "Väldigt välformulerad artikel det här! Kan de verkligen har skrivit den själva?"

Kristina Westerlund