Jag har just avslutat en serie skolbesök inom ett Skapande Skola - projekt i Munkedals kommun där Kerstin Lundberg - Hahn besökte åk 3 och
jobbade med skrivande, och där jag besökte alla elever i åk 1 och åk 2 och jobbade med Berättarverkstad, enligt den metod som Kerstin beskriver i sin bok
Berättarverkstad.
Sagan om den ledsna prinsessan, skapad av åk1 i Fisketorp skola |
När Kerstin frågade om jag vill vara med på detta projektet,
som hon inte hann med själv blev jag väldigt glad. Jag hade länge tänkt att det
vore kul att prova hennes metod. Jag har ju varit ute i skolor tidigare och
haft tvådagars skapande verkstad med akvarellmålning och berättande, eller entimmesbesök upplagda på lite olika sätt, ofta med
någon tecknar-eller målarövning inlagd. Ofta jobbar barnen då individuellt.
Nu hade jag en timme i en halvklass med max 15 barn till
mitt förfogande. Jag tänkte ge ca 20-25 minuter till det gemensamma skapandet
av berättelsen, 20 – 25 minuter till det egna bildskapandet och 10-20 minuter
till att titta på alla bilder tillsammans.
För att känna mig mer trygg med den här metoden så frågade
jag Bergs skola i Lyse, som ligger nära mig, om jag fick komma till dem och
prova den där. Första gången var jag lite nervös – hur skulle det gå? Men det
gick fint och med varje gång jag provade kände jag mig tryggare. Det var så
spännande att se vad barnen hittade på, men jag blev också medveten om min egen
roll, och betydelsen av hur jag formulerade frågorna. Efter fyra provtillfällen
i två olika klasser kände jag att metoden verkligen fungerade. Sen tror jag att
ju mer jag jobbar med metoden, desta bättre blir jag på att ställa frågor.
Grundidén med metoden är att barnen hela
tiden ska bestämma innehållet i de sagor och berättelser vi gemensamt hittar
på,
men att jag som ledare ställer de frågor som behövs för att
berättelsen ska bli mer än "sedan hände det och sedan hände det."
Jag börjar ofta berättelsen
med att föreslå en plats, eller en person/huvudfigur.
Det kan vara ”Det var en
gång en flicka som var så liten att hon fick plats i en …”
Eller ”Långt ute i en stor
skog, bakom ett högt berg, låg en liten stuga…”
Den ledsna prinsessan |
Ibland är barnen ivriga och
vill vara med och bestämma. Jag hinner bara med att säga ”Det var en gång” och en flicka ropar
”en prinsessa! ” och de andra nickar och håller med.
På Fisketorp skola i åk 1 höll barnen på med att göra egna sagor som handlade om prinsessor och riddare och var väldigt inne i den sagovärlden. Så jag hakade på och vi pratade om prinsessan, hur hon såg ut, vad hon tänkte på och hur hon kände sig. Det visade sig att hon kände sig ensam, och ville hitta någon att älska och som älskade henne. Just detta, att känna sig ensam, är ett av de vanligaste problemen huvudpersonerna har. För vi måste ju ha ett problem, eller någon önskan, nåt som gör att berättelsen tar fart. Andra problem som hittades på i andra grupper var att komma vilse, och att vara hungrig. Det kunde handla om människor som blivit förtrollade eller inspärrade av häxor och trollkarlar. Berättelserna handlade ibland om vanliga killar och tjejer som hade en önskedröm att få en hundvalp eller att få se ett lejon. Eller att få flyga flygplan.
På Fisketorp skola i åk 1 höll barnen på med att göra egna sagor som handlade om prinsessor och riddare och var väldigt inne i den sagovärlden. Så jag hakade på och vi pratade om prinsessan, hur hon såg ut, vad hon tänkte på och hur hon kände sig. Det visade sig att hon kände sig ensam, och ville hitta någon att älska och som älskade henne. Just detta, att känna sig ensam, är ett av de vanligaste problemen huvudpersonerna har. För vi måste ju ha ett problem, eller någon önskan, nåt som gör att berättelsen tar fart. Andra problem som hittades på i andra grupper var att komma vilse, och att vara hungrig. Det kunde handla om människor som blivit förtrollade eller inspärrade av häxor och trollkarlar. Berättelserna handlade ibland om vanliga killar och tjejer som hade en önskedröm att få en hundvalp eller att få se ett lejon. Eller att få flyga flygplan.
Här är Erik, som önskar sig en hundvalp. Från åk 1, Solen, Munkedalsskolan. |
Hur kände hon sig då? Hur gjorde hon med kroppen?
En annan utmaning är att komma fram till slutet.
Ibland är det grupper där alla hakar på det den tidigare sagt, och det går fort att skapa en gemensam saga. Ibland är det många barn som har många olika idéer, och jag får försöka lyssna på alla och välja någorlunda rättvist och väva ihop förslagen till en helhet.
Ibland är det grupper där alla hakar på det den tidigare sagt, och det går fort att skapa en gemensam saga. Ibland är det många barn som har många olika idéer, och jag får försöka lyssna på alla och välja någorlunda rättvist och väva ihop förslagen till en helhet.
Och ibland griper jag helt enkelt in och föreslår ett
möjligt slut, om tiden börjar rinna iväg och vi behöver komma vidare med
bildskapandet.
3 kommentarer:
Roligt det låter. Du är nog bra på det här Annika, lyhörd, och Kerstin också.Låter jättekul och bra för skolan.
Tack Pia! :-)
Låter spännande & väldigt roligt, för alla inblandade!
/ingela
Skicka en kommentar