Det var sent 70-tal och jag gick på mellanstadiet. Jag var
ett barn som läste precis allting från veckotidningar till enkla romaner för
vuxna. Jag läste också Hans Eric Hellbergs bokserie om Jonnie och Katarina som
inleddes med boken, Kram.
Min mamma brukade hålla ett öga på vad jag läste. Hon tyckte
att boken Kram såg särskilt mystisk ut. Hur kunde den rikta sig till barn?
Mamma läste några sidor i boken. Hon förfasade sig över att
barnen inte bara kramade varandra, de hånglade också med varandra.
- Vad
är det för fel med det då? sa jag.
Mamma blev illröd i ansiktet.
- Boken
är helt enkelt för överromantisk och så ska det föreställa något slags
barnporr, fräste hon.
- Jaha,
sa jag.
- Vad
är den där Hellberg för människa egentligen? fortsatte mamma.
Då satt jag mig ner och skrev ett
brev till Hans Eric Hellberg.
Vad är du för människa egentligen? Min mamma tycker att du skriver för
överromantiskt. Jag har läst Kram. Jag tycker att den är bra, skrev jag.
Några dagar senare fick jag svar. Jag
har inte sparat det svaret. Men en sak minns jag. Hans Eric Hellberg ville veta
vad min mamma menade med överromantisk. Han fick aldrig något svar på det.
I dagarna har Tony Elgenstierna
kommit ut med en bok om Hans Eric Hellberg.
Boken heter: Hellbergs Kram. När den
sexuella revolutionen nådde barnboken.
Tidningen Göteborgsposten
rescenserade den boken 26 juli 2012.
I rescensionen fick jag veta att
boken tillkom på en direkt förfrågan från en dansk förläggare, om Hellberg
kunde skriva porr för barn.
Jag minns boken Kram och de andra böckerna i den serien med värme.
Inger Granberg
4 kommentarer:
Han var med i Babel och om jag minns rätt så pratade han om alla brev han fick. Tänk att du skrev och fick svar, och vad synd att du inte har det kvar!
Ylva
http://www.svt.se/2.176451/1.2805337/mammaporr_och_tonasrssex
Ja, jättesynd att svaret inte är kvar. Det hade varit roligt att ha.
Fantastiskt att han skrev svar. Minns att någon väldigt etablerad författare (minns inte namnet nu) blev intervjuad på 70 talet och att den författaren ondgjorde sig över alla svensklärare som gav barn i uppgift att skriva brev till författare. Skulle författaren svara på alla dessa brev skulle ingen arbetstid alls finnas kvar.
Spännande! Jag läste Kram, Puss och Lovelovelove. Minns också Avva och Nenne. Minns dock inte att jag tyckte det var romantiskt. Kul minne!
Min syrra breväxlade med honom ett tag när hon läst. Fast kanske var det mera lite senare böcker, hon är yngre än jag? Han svarade jättemånga gånger och gav också feedback på sådant hon skrivit. Jag tror att det betydde jättemycket!
Förresten tror jag att det är lite en bieffekt av att skriva för barn. Att man på ett eller annat sätt kommer att kommunicera med ett antal ungar.
Och att det är en bra sak. Skolbesöken ser jag som sådana möten, att verkligen ge sig tid att svara på frågor och ta på allvar.
Som yrkesmänniska.
Fast man är vuxen.
Viktigt!
Skicka en kommentar