fredag 24 augusti 2012

Att samarbeta.


Sen lite mer än ett år tillbaka samarbetar vi, Caroline Röstlund och Jessika Berglund kring en bilderbok. Vi samarbetar mycket långtgående och försöker att verkligen göra ALLT tillsammans.
Det går.

Det går bättre än att jobba var för sig faktiskt, fast inte nödvändigtvis snabbare.
Tre bra saker med att samarbeta så som vi gör:
-Det blir faktiskt bättre när man lägger ihop sitt kunnande och sitt arbete, två par ögon ser mycket mera.
-Det är lustfyllt. Himla roligt helt enkelt.
-När man samarbetar har man ansvar för varandras arbete och det är bra. Med sig själv kan man slarva, med sitt eget arbete. Men inför den andre måste man skärpa sig och ta det gemensamma på allvar.
Inte slarva med jobbarkompisens tid!
Här ingår att man måste klara av att säga ifrån om något inte är så bra som det borde kunna vara – svårt.

När man jobbar tillsammans utvecklas man och lär sig jättemycket hela tiden.
Och sen kommer man på att man lika gärna kan samarbeta hela tiden. Med allt möjligt.
Fast inte med vem som helst…
Vi kompletterar nämligen varandra. Vi har olika bilduttryck och det blir roligt och rörligt när man blandar.
Vi bygger bilderna av bitar som var och en gör. Sen händer något när det sätts ihop och vips måste vi göra nya bitar – båda två. Därför är det smidigt att jobba i datorn. För arbete med alla bilder pågår parallellt och det är nödvändigt att kunna ändra.
Många gånger.

Med texten är det lite knepigare.
Vi gjorde så här; Caroline hade historien och Jessika skrev ner den. Sen gjorde vi bilderna utifrån texten. Det var ett väldigt sökande för att hitta rätt utryck. Vi höll på i säkert ett halvår och provade olika tekniker och uttryck både vad gäller karaktärerna och miljön de befinner sig i. Och sen tog vi bort texten och försökte glömma den. För att istället återberätta historien utifrån bilderna. Då blev karaktärerna tydligare för oss och vi insåg att de måste ha ett hemligt språk. Språket har vi samplat från en låt med nonsenstext.
Därifrån fick vi också namnet på vårt gemensamma arbete - Toijoii!

Att vi alls började jobba ihop kommer sig av att Caroline hade sin historia.
Så här tänkte Caroline när hon frågade:
”För det första behövde jag någon som kunde skriva och som verkade kul att samarbeta med, någon med fantasi och idéer. Sen hade jag tidigare den våren sett Jessikas utställning ”Koltrastvåren” där hon visat sina natursamlingar. Den utställningen var den sista pusselbiten, det var samma saker som Jessika och min tänkta karaktär samlade på, det kunde ju inte bli bättre. Jag fattade mod och ställde helt enkelt frågan -Vill du göra en bok med mig?”

Så här tänkte Jessika när hon svarade:
”Okej!”

Och på det viset har vi fortsatt.
En tänker en massa och den andre säger okej.
Fast vi turas om.

Caroline och Jessika
Omslagsbild så som vi tänker oss det. ©Toijoii


3 kommentarer:

Pia Johansson sa...

Ha, ha : D

Jonna Berggren sa...

Intressant läsning. Framtiden ser ljus ut. Jag tror att det här med att samarbeta kommer att växa.

Jessika sa...

Ja, det tror jag med! Man har så mycket att vinna på det och då tänker jag inte bara på arbete och ekonomi. Det blir roligare också, man blir mindre sårbar och får lite mer distans till vad man gör.
Fast det gäller att hitta rätt person att samarbeta med också, så att man får varandra att växa och inte begränsa sig i onödan.
(det är kanske vänskap jag menar egentligen)