onsdag 22 augusti 2012

EN ILLUSTRATÖR - OLIKA FÖRFATTARE


Samarbetstemat fortsätter. Nu ska Sara Gimbergsson berätta hur det är att som illustratör samarbeta med flera olika författare:

VARJE BOK EN EGEN VÄRLD
Samarbetet kring en bilderbok är en av anledningarna till att jag tycker så mycket om mitt arbete. Det är  nästan lika roligt som själva tecknandet.
Jag heter Sara Gimbergsson. Jag är illustratör som för det mesta illustrerar bilderböcker. Ofta  ihop med en textförfattare. Men det händer ibland att jag skriver egna texter också.

Jag är nu inne på min 24:e-25:e bilderbok tillsammans med en textmakare. Ja, just nu jobbar jag med två böcker. Det kan låta knepigt att jobba med flera projekt samtidigt men det brukar gå bra. Varje bok eller bokidé är sin egen separata värld. Jag kliver in i den världen och befinner mig där när jag skapar. Ibland kan det också ge en viss korsbefruktning. Ideer kring en bok som visat sig inte funka kan bli just det rätta för den andra boken. 

Så här, på ett ungefär kommer omslaget till Anna Ehn och min bok ”Pelé, Kaká och jag”. Kommer ut till våren -13


Allt gott samarbete bygger på respekt och lyhördhet. Är ganska självklart egentligen. Man arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål - den alldeles jättebra boken som skall bli till. Det är alltid kreativt och rikt givande. Ibland kan det stundtals gnissla lite. Det är bara som det skall vara. Man tampas med idén och gestaltningen och en massa andra saker. Både med sig själv och med den andre. Bilder ändras eller kasseras, text kan strykas eller läggas till. Vissa gånger behöver man hålla fast vid en lösning och andra gånger skall man kunna släppa taget. Det är en stor sak att göra en berättelse synliggjord.
Jag är glad över att vara den som gör bilderna. Bildens språk är så direkt och responsen blir också - direkt och liksom självklar. Jag känner mig priviligerad över att vara bildmakaren.

En bild ur Lilian Edvalls och min bok ”Zenobia och Rövaren”. Kommer ut våren -13.

Att arbeta tillsammans med olika textmakare är intressant. Man skapar en relation och arbetssättet är ganska lika. Men också olika. Ibland har vi en tät kontakt i början av ett projekt och sedan jobbar jag rätt självständigt med mitt illustrerande. Kanske att jag under processen ser att något måste ändras så diskuterar vi det. Andra gånger har vi dialog mest hela tiden. Och åter andra gånger är det lite där mittemellan.

Sen tillkommer ju också ett till samarbete. Det med förlaget och förlagsredaktören. Här handlar det återigen om en redaktörs personlighet och också en del om lite olika arbetskulturer. Vissa förlag vill ha stor insyn och gärna komma med synpunkter under arbetets gång. Andra låter oss upphovsmän sköta det mesta helt själva. Jag tycker det brukar fungera fint oavsett hur. Är liksom lärorikt att arbeta på olika sätt.

Ofta startas mitt arbete med att textförfattaren och jag börjar samarbeta kring en bokidé innan den blivit antagen. När vi arbetat ihop ett material visar vi det för ett förlag. Då känns det bra att ha den där kamraten med sig. Det är ju inte alltid förlaget visar det intresse man hoppats på. Då är man två i den besvikelsen. Och tänk vid det motsatta, när boken blir antagen - vilken glädje att dela. Det är hissnande!

Sara Gimbergsson






8 kommentarer:

Kerstin LH sa...

Spelar bråttom-aspekten någon roll? Frågan kommer sig av en kommentar på Facebook om samarbete på workshop där man bara har en viss tid på sig.

Pia Johansson sa...

Ser fint ut, men särskilt omslaget är lite suddigt,går det att få se lite tydligare?

sara g sa...

Ja, något knepigt är det! Riktigt suddiga! Dessa ligger i 300 DPI. Brukar ju funka. Vet du Pia?

Gällande tidsaspekten är det nog en speciell situation i en workshop. Och jag gissar att bilderna just då inte kommer så mycket längre än till skisstadiet. När man väl skall illustrera på riktigt behöver mycket tid för att göra det väl. Månader...

sara g sa...

Eller jag kanske inte förstod frågan riktigt...? Du menar en slags bråttom- aspekt i själva samarbetet? Svår fråga där...

Anonym sa...

Nu har omslaget klarnat ... :-) /Sassa

Kerstin LH sa...

Hum ... ja, det var nog en knivigare fråga än jag själv insåg. Vad menar jag egentligen? Inte gott att veta. Jag tänkte nog på den där "bråttom-aspekten" i t.ex. tidsbegränsad uppgift i en workhop som är ett sätt att ta sig förbi "huvudet" och rakt in i kreativa infall. Men har det någon bäring det på själva samarbetet ... vet inte??

inger granberg sa...

Jag tänker att det måste vara svårt ibland att veta om man ska hålla fast vid sin idÈ eller släppa taget. Har det hänt att du ångrat att du inte hållt fast vid din idè/släppt taget om iden, i ett samarbete?

sara g sa...

Ja, det är svårt! Finns ett uttryck som lyder - " kill your darligs". Kan vara svårt men också bra att fast att man till en början inte vill kassera en lösning tvingas till det. Kan man se när man kommit förbi "förälskelsen" att det blev bättre. Om jag ångrat att jag släppt en idé, har nog hänt. Men sånt är också svårt att riktigt veta. När man är mitt uppe i det är det en ständigt föränderlig process. Man gör så många val längs vägen. Intressant frågeställning dock!