Jag som bloggar den här veckan heter Peter Ekberg. Jag har vandrat bland stjärnorna. När jag klev upp i vargtimmen för att skriva detta inlägg så kikade jag ut på balkongen. Det var så stjärnklart som det kan bli på 2010-talet. Gatlyktorna var avstängda och bara månskenet störde sikten ut mot universum. Jag rörde mig bland stjärnbilderna tvillingarna, stora björn och Orion. För mitt medvetande dök stjärnsagor om havsmonster, drakar och floder som rinner på himlavalvet upp. De uråldriga myterna om månen och Vintergatan blev för en stund levande. Jag gick in och hämtade mitt teleskop. Samma vita tubkikare som jag fick när jag fyllde tio år. Jag betraktade månens kratrar och vände sedan kikaren mot Jupiter som flammade i väst. Tre av jätteplanetens månar syntes som gnistrande pärlor.
Det är fakta, ett sakförhållande att vi lever i ett planetsystem. Jag har ju profilerat mig som faktaboksförfattare för barn och ungdom. Två böcker är utgivna, ytterligare två kommer ganska snart. En tanke som har surrat efter uppmärksamhet ett slag är vad som utmärker en faktabok. Vad är en faktabok? Vad är en skönlitterär bok?
De flesta har lätt för att svara på den andra frågan. En skönlitterär bok är en fantasi, en fiktion som skapats för att roa, inspirera, locka till skratt, tårar och insikt med mera. Ingen skulle komma på tanken att säga: ”Vad menar du med att Frodo inte vandrade till domedagsberget? Jag har ju själv läst om alltihop.”
För faktaboken tycks läget inte vara lika enkelt just nu. Som jag ser det så är en faktabok en bok som innehåller ett kunskapsinnehåll som är i största möjliga grad korrekt återgivet. Med korrekt återgivet menar jag att det som står där bör i möjligaste mån överensstämma med verkligheten. Det finns en hel del spelrum i faktaboken. Mina egna böcker är personliga. Jag låter min egen röst tränga fram och färga innehållet. Texten är kommunikativt resonerande och förhoppningen är att inspirera till egen reflektion hos läsaren. Jag är inte ute efter något torrt utan efter något levande. Faktaboksförfattaren kan beroende på ålderskategorier välja att lyfta fram vissa saker och tona ner andra. Det är svårt att popularisera forskningsresultat, men jag är övertygad om att det går. Man får jobba sig fram till ett språk. Mitt motto är att det bakom varje begrepp finns en förhållandevis enkel innebörd. Det är inte alltid sant men det fungerar för det mesta.
Det finns numera en annan typ av faktabok på marknaden. Det lustiga är att denna typ av ”faktabok” inte alls är någon faktabok. Den är istället full av fantasieggande påhitt som stöpts i faktaklingande form. Exempelvis finns det fiktionsfakta som säger att utomjordingarna är här och lever mitt ibland oss, eller att människovampyrer i allra högsta grad existerar. Det ges sken i texten av att det är en faktabok läsaren håller i handen och det hela presenteras med detaljer och ”dokument”. Men författaren är förstås fullständigt medveten om att det inte är en faktabok som formulerats. Syftet är ett annat. Denna typ av bok är med andra ord närmare besläktad med den skönlitterära boken.
Nu kanske någon undrar vad det är för skillnad på dessa böcker och exempelvis en faktabok om Tolkiens bestiarium. Jag har också undrat. Det jag har kommit fram till är att man mycket väl kan skriva en faktabok om Tolkiens sagovarelser så länge innehållet stämmer överens med Tolkiens verk. Det är ju faktiskt prima fakta från verkligheten att Tolkien hittade på en viss uppsättning sagodjur, även om sagodjuren själva inte finns i verkligheten. Skillnaden mellan en sådan bok och den nya typen av böcker som består av påhitt stöpta i faktaklingande form måste då bli att en faktabok om orcherna och hoberna, aldrig skulle hävda att detta berör den verkliga verkligheten - vilket böckerna om invaderande rymdvarelser och vampyrer gör. De vänder från början upp och ner på sant och falskt och säger ”glöm allt du hört om att x och y inte finns. De är här!”
Självklart skall denna sistnämnda typ av bok få finnas. De kan säkert inspirera och fängsla många. Men jag tycker att det är ett problem med själva klassificeringen. Varför kalla dem för faktaböcker i reklam och bokhandlar? Varför ge sken av att det är en bok som vill ge en rättvisande bild av verkligheten?
Böckerna riktar sig till barn och unga som själva kanske inte är mogna nog att värdera informationen. Klassificeringen bidrar med andra ord till förvirring istället för klarsynthet och insikt. Det tycker jag är att göra barn och ungdom en otjänst. Samhället och världen i stort är ett komplicerat ställe. Barn och unga behöver verktyg för att värdera all den information de bombarderas med. Faktaboken kan vara ett sådant verktyg. Den kan bidra till kritiskt tänkande och öppna upp för nya synvinklar. I alla händelser bör en titel som presenteras som faktabok inte bidra till ökad förvirring.
Utanför mitt fönster skiner fortfarande Jupiter.
Vad tycker du? Vad är en faktabok?
Peter
4 kommentarer:
Jo det där är ju intressant.
Jag tycker att när det är fakta så ska det vara fakta.
Säger jag till ett barn att detta är sant så ska det också vara det - i största möjliga mån. För sen varierar ju sanningen lite, inte minst eftersom den samlade kunskapen växer hela tiden.
Samtidigt är förvirring inte särkilt farligt?
Eller så är det det? Nu blev jag plötsligt osäker... Det som är VERKLIGT läskigt är när man liksom vet bergfast, men har fel. När det som sägs som sanning bara är en fördom, dessutom en med en massa jobbiga och kanske otäcka grejer i släptåg.
Och skönlitteratur innehåller också väldigt mycket fakta av olika slag, som kunskap om livet mm. Att man lär sig. fast utan att vara utlovad lärdom.
När jag möter en barngrupp pratar vi om fakta.
Och då säger jag att de faktaböcker jag har skrivit, de är menade att lära ut något. Och då är det mitt ansvar att det de lär ut stämmer. Man ska kunna lita på en faktabok. Därför gör jag en del förundersökningar och faktagranskningar. När jag skriver skönlitterärt däremot är det fritt fram att hitta på, och läsaren får själv försöka komma ihåg att det INTE är fakta.
Fast nu är det ju så populärt med skönlitterära böcker som baseras på verkligheten.
En verklighet som då beskrivs sedd ur en speciell person ögon, klart värderad och ofta vinklad. Då glömmer man kanske att det fortfarande handlar om skönlitteratur? (kanske för att det inte alltid är så skönt...)
Vad gäller Tolkiens bestiarium - är inte det snarare idéhistoria eller litteraturvetenskap än till exempel zoologi? Och då visst fakta...
Intressant.En faktabok kanske inte kan vara en faktabok förrän långt senare - när forskning och utveckling kommit ifatt. Men inte ens då finns några absoluta sanningar, så vem vet. På femtiotalet stod det i faktaböcker att skrikande bebisar inte skulle tas upp"i tid och otid" eftersom de blev bortskämda och i historieböckerna i skolan fanns och finns en utvald del fakta,men en mycket större del utlämnad.Vem väljer?
Vampyrer måste väl vara skönlitteratur vad författaren än vill kalla det - tills den morgon man vaknar med två bitmärken i halsen och börjar tro...haha...och på tal om att tro, hur är det med böcker om religion - fakta eller fiction?
Nej, vad svårt, jag är glad att jag skriver-och kallar det jag skriver- skönlitteratur.Ni som skriver fakta har det krångligare.
Hej! Vilka spännande kommentarer. Ni berör mycket intressant!Får passa på att tipsa om de filosofiska områden som kallas "kunskapsteori" och "vetenskapsfilosofi" och diskuterar kunskapsbegrepp, fakta och sanning.
Jessika: Jag håller ju helt med om att Tolkiens bestiarium kan bli en faktabok (och var det till och med en gång i tiden vill jag minnas :)), min huvudfråga gäller den nya typen av "faktaklingande påhitt". Skall försöka redigera och göra det ännu klarare!
Nu har jag förtydligat med minimala medel! Jag lade till "mycket väl" och "sistnämnda" i texten på väl valda platser.
Peter
Skicka en kommentar