Musik och skrivande

God morgon barnboksnätare och andra läsare!

En ny dag väntar. Ännu är det mörkt och egentligen alldeles för tidigt för att gå upp. Jag som bloggar den här veckan från skogen och havet heter Peter Ekberg. Jag skriver böcker om filosofi, liv i rymden, tänkande robotar och mycket annat som det är för tidigt att berätta om nu. Från mina hörlurar strömmar musik. Jag smuttar på kaffet och funderar över likheterna mellan musik och skrivande. När jag precis skall posta det här inlägget så inser jag att kanske allt skapande har samma kreativa bas?

Mike Oldfield kom nyligen med en skiva som heter ”Music of the Spheres.” Motivet är den ”sfärernas musik” som man under antiken tänkte sig fanns i universum. Grundantagandet var att alla himlakroppar ger ifrån sig ett ljud när de rör sig i sina banor. Vi är så vana vid ljudet eftersom vi har utsatts för det sedan födseln att vi inte längre kan uppmärksamma det. Tillsammans bildar universum en fantastisk musik, ungefär som en kosmisk speldosa. Oldfields skiva är ett fint exempel på hur gammalt tankegods kan inspirera till skapande.

Musik och skrivande är två sidor av samma mynt för mig. Jag har alltid spelat, skrivit låtar och sysslat med musik. Mina ungdomsvänner har lyckats att bli väletablerade, hårt arbetande musiker. För mig var den viktigaste lärdomen av vårt gemensamma musikintresse och envisa harvande i band att vi tillsammans formade nya regler för livet. Vi kunde skapa, vi var kreativa, och kunde påverka vår tillvaro. Det innebar en frihet. Särskilt eftersom mitt första arbete efter gymnasiet var enformigt och inrutat från 0700-1600 varje dag. Musiken och skrivandet tillät mig att drömma om ett liv som passade mig bättre. Sartre pratar om förmågan att kunna sätta negationstecken på situationen och välja något annat. Precis så var det, fast jag inte kunde formulera det.     

Min gitarr och jag. Kan inte leva utan den!

Min energi har bytt fokus. Jag drömmer inte längre om artistlivet. Men det finns många likheter mellan att skriva och att spela musik. Jag hämtar inspiration från samma källa oavsett vad den kreativa processen är inriktad på för ögonblicket. Att stämma gitarren är som att vakna med den gryende idén. Att börja spela och sjunga med hes morgonröst är som att börja formulera den nya bok– eller kapitelidén i datorn. När bandet är inrepeterat, låten färdigskriven, när ackordbytena sitter som de skall, när man lärt sig den där stämman så är boken färdig för tryck, korrekturläst, omskriven, varje stycke sitter på plats.

Kanske ser jag likheter mellan musik och skrivande eftersom jag aldrig gått i musikskola och lärt mig musikteori på riktigt. Jag både spelar och skriver på ett i huvudsak intuitivt sätt. Fast jag ser det inte som en fördel, absolut inte. En skrivarlinje hade säkert kunnat hjälpa mig avsevärt i min utveckling. Nu känner jag att det är lite för sent, att jag har hittat något som fungerar ändå. Jag läser skrivarböcker när jag vill förkovra mig och få tips. Stephen Kings ”Att skriva” och Lars-Åke Augustssons ”Att skriva romaner och noveller” gillar jag särskilt mycket.

Ibland spelar jag fanfarer på barnens leksakstrumpet…

Förresten, i tre veckor har jag gått i musikskola. Det var medborgarskolans blockflöjtsutbildning när jag var åtta, som snabbt byttes ut mot gitarrskolan på samma plats. ”Farväl Peter, lycka till” vill jag minnas att blockflöjtsfröken sade med tårar i ögonen, när jag lade undan min flöjt och drog fyra meter ner i korridoren. Allt jag minns av gitarrlektionerna är att jag satt förundrad och tittade på en plansch av ett stort träd. Det var en fantastisk bild. Tagen underifrån, med den höga stammen som sköt iväg mot himlen. Antagligen var det gitarreklam, de är ju byggda av trä. Mitt bestående minne är att gitarrläraren surnade till när jag frågade vad det var för en plansch, vad den betydde. Hursomhelst, jag lämnade gitarrskolan, tvingade mamma att köpa en bok med Beatleslåtar och lärde mig ackorden från den.

Sedan dess tar jag ut låtar på gehör, egna såväl som andras. Kanske har den övningen, att behöva lyssna mig fram, hjälpt mig att så att säga lyssna mig fram till texter? Än idag så testar jag mig fram, utan att egentligen veta vad jag gör utom att ”lyssna”. Lyssna på språket, lyssna på kompositionen (texten) som helhet, dramaturgin. Slutsatsen för dagen får bli att den skapande energin är samma oavsett om det är musik eller skrivande. Och det heter ju faktiskt att skriva musik. När AC/DC skrev sin klassiker ”Let there be rock” så finns det en koppling till Shakespeares sonetter. De har samma kreativa grundinstinkt.

Write and roll

Peter