måndag 3 oktober 2011

Mikael Thörnqvist

Idag berättar Mikael Thörnqvist hur det ser ut när han arbetar som författare:
Arbetsplats med utsikt.
Sedan jag fick diskbråck är det ståbord som gäller.
Utsikten över Askimsviken är inte bara det bästa med arbetsplatsen utan grejen med hela huset. Man skulle kunna tänka att den kan vara distraherande men södra skärgården ligger så pass långt bort att inget alls händer utanför mitt fönster, det vill säga inget som jag kan se. Som att titta in i en vägg fast trevligare. Det kan bli ohyggligt varmt, dock, särskilt soliga och blåsiga dagar när markisen inte vill gå ut.
En nackdel är att jag inte har någon dörr att stänga bakom mig. Jag hör allting som resten av familjen sysslar med en och två våningar ner, men oftast är jag ensam hemma när jag jobbar.
Här är t.ex. senaste boken "Rött kort och svarta naglar" skriven.
Min förra arbetsplats var annorlunda; längst in i en klädkammare. Förutom den vanliga skrivkrampen bjöd även ytterrockar, kostymer och en gammal brudklänning initialt motstånd varje gång jag skulle sätta mig framför datorn. Kanske är en sådan miljö fruktbar om man skriver självbiografiska texter men jag trivs bättre nu.

/Mikael

2 kommentarer:

Jessika sa...

Utsikt är bra, men kanske distraherande.
Fast störningen är oftast bra, man kan tänka med ögonen fästa långt bort, det blir bra tankar av det.
Min far bytte arbetsrum till sist, för att "slippa" sjöutsikten... Nu sitter han vänd mot väggen med bara en liten spegel att se fågelmatan i, annars blir det inget skrivet.
Själv klarar jag precis som du utsikten!

inger granberg sa...

Intressant tanke att man kanske ska byta arbetsmiljö utefter det man skriver. Det där med brudklänning som rekvisita lät onekligen intressant.