 |
| en liten havskattunge |
Men det kan vara svårt att berätta om det här roliga och spännande på ett bra sätt. Och att hitta ett språk som barn kan ta till sig. Just nu har jag två bokprojekt på gång, ett där jag vill väva in fakta om havet i en spännande berättelse, och ett där jag vill berätta om en miljö jag tycker mycket om. Den miljön är havsstranden. Den sandiga stranden, och stranden med slipade kullerstenar, och stranden med klippiga berg. Där man kan hitta gula små snäckor och intorkade maneter, tångruskor och vita bläckfiskskal om man har tur.
Jag har berättat lite om stranden förut, i ""Lilla Havsboken", där flera illustratörer och författare medverkade. Där målade jag en bild av hur det kanske ser ut när små kiselalger glider över sandkornen.
Här ser du högra halvan av ett helt uppslag:
 |
| text Ann Westermark |
Medan jag jobbade med "Lilla Havsboken" fick jag ett annat uppdrag. Det var att illustrera en geologibok för barn, "Klippa, sten & sand" som Åsa Lind skrivit. Den kom ut på Rabén & Sjögrens förlag 2001, och är nu slut på förlaget eftersom de inte har böcker kvar så länge, men kan förstås lånas på bibliotek. Ett förlag som har kvar faktaböcker mycket längre är Opal. Hurra för dem!
Det var en helt annan sak att förhålla sig till en färdig text, än att som i arbetet med Lilla Havsboken, utgå från bilderna, och sedan skapa text till dem. Det var skönt att texten fanns, och att den var så bra, jag förstod mer om jorden och stenarna efter att jag jobbat med detta. Det var så kul att leta stenar på muséer och stränder och att få åka till Åland och titta på Rapakivigranit och hälsa på Åsa. Och jag lyckades få lite mer plats till bilder än som var tänkt från början. För jag tror att bilder är viktiga i en faktatext, för att visa på hur saker ser ut... I "Lilla Havsboken" har bilderna fått styra texten, vilket är lite ovanligare, och har sina för- och nackdelar.
 | ||||||
| Visst är den här stenen häftig? Den hittade jag på Naturhistoriska Museet i Sthlm. |
Det här är de enda två faktaböcker jag medverkat i, men jag har gjort många illustrationer på framförallt havets liv till tidskrifter och muséer. Jag har förresten lite fågelbilder med i "Paddla kajak i Boshuslän" också.
Och sen år 2000 gör jag en ritskola i WWFs Pandatidning, där jag visar hur man steg för steg kan rita ett djur. Det ska vara så enkelt som möjligt att följa för barn. Men för mig är det ganska svårt. Jag skissar från bilder i böcker, på nätet och från inspelade djurprogram. Om möjligt försöker jag skissa från levande djur, men det är inte ofta det går. Lejon tex springer inte omkring här runt husknuten.
Det är kul att både lära sig hur djuret ser ut, och samtidigt läsa om det, som jag brukar göra. Men svårt, eftersom det är viktigt att det blir rätt. Rätt proportioner, rätt detaljer - inte fyra tår, om djuret har fem, och sen vill jag ju också att det ska vara ett karakteristiskt uttryck. Jag brukar göra några småbilder vid sidan av, för att visa hur djuret kan se ut från olika håll och i olika rörelser.
Många Pandaläsare skickar in sina teckningar till WWF, som lägger ut dem på webben, gå till Pandaklubben på startsidan . Kul att se hur olika de kan bli.
 | |
| delfin med unge från ritskolan |
Å, vad jag skrivit mycket nu! har jag fått sagt det jag vill? fråga gärna om ni vill veta nåt mer.
Det kommer mera här imorgon, då kan ni läsa intervjuer med barnbibliotekarier i Uddevalla och Lysekil. Och senare kommer flera författare och illustratörer att svara på frågor om hur de tänker och gör bilder och texter till faktaböcker för barn.
 |
| grodan ser på virvelbaggar |
6 kommentarer:
Vilken otroooligt söt havskattunge! Vill ha!
:)
Tänkte på det här att hitta ett språk som barn kan ta till sig.
Just det måste vara en utmaning när det gäller faktaböcker. Faktaböcker är viktiga tycker jag och kan inte ersättas av sökning på internet som ju ofta bara blir ytlig.
Ja, väldigt söt den där första bilden och gulligt namn också, havskattunge.
Inger, det är ju just det!
Att fastän "allt" finns på internet så saknas själva frågan. Att det är svårt, nästan omöjligt att finna det man söker om man inte vet VAD man söker, och inte hur man ska välja.
En faktabok för barn (säkert för vuxna också) måste hjälpa till med urvalet, så att det som står där verkligen är relevant.
Att säga till ungarna att leta efter kunskap och fakta på internet är ju ungefär som att säga till dem att söka kunskap "i världen". Jaha, det finns där någonstans... Men man behöver någon att hålla i handen också:)
Urval och språk - det är nog själva kärnan det tror jag.
Vilken spännade bild på kiselalgerna! SNYGGT!
Jag är förresten säker på att det är fler vuxna än jag som med förtjusning läser barnfaktaböcker också för EGEN del! Jag gillar att ngn "tar mig i handen", det vill säga pekar på saker som jag kanske inte hade sett annars. så det handlar väl både om att hitta rätt språk, göra "rätt" urval och dessutom hitta en ingång, eller vinkel som drar in läsaren?
Skicka en kommentar