Kanske är jag en naturnörd rent av? Gammal fältbiolog i alla fall, det går aldrig ur. Att det överallt finns så mycket spännande och vackert som jag vill hinna med, men också dela med mig av.
Att berätta är roligt.
Hitta på är svårare, och förresten finns det en enorm massa saker redan att berätta om först. Sånt jag vill visa. Upplevelser man vill dela med sig av, vänner att presentera för varandra. Som ett grannbarn och en ringduva till exempel. Så att de känner varandra sedan, känner igen kanske. Inte för att ringduvan bryr sig, men kanske grannstumpan kommer ihåg den där stiliga grå duvan som så majestätiskt vadar fram genom vitsipporna i trädgården.
Att världen växer då, när man får namn på saker och bättre syn. Tiden snurrar på när olika växter avlöser varandra, sammanhangen blir tydliga när vi också är djur, är del av helheten, har en plats och ett sällskap att samverka med.
Men hur gör man?
När jag var liten, och när min son var liten så läste vi sällan faktaböcker för barn. inte om naturen, till det fanns fälthandböckerna. Vad jag finner i skogen, Alla europas fåglar, Växter och djur i europas kustvatten - se där några favoriter. Också under mina år på dagis använde jag helst de sortens böcker. För mig fungerar ju det, jag kan ganska mycket om natur redan. I alla fall tillräckligt för att inte bli skrämd av fälthandböckernas stora artinnehåll, utbredningskartor och latinska namn.
Men när det inte finns någon vuxen som kan hjälpa till?
Eller när man helst vill leta själv?
Eller - numera vet jag ju att det också kan finnas en författare som inget hellre vill än berätta. Då blir det annorlunda.
Jag tänker att det som står i mina böcker ska vara möjligt att förstå. Det får inte vara för svårt men måste samtidigt vara meningsfullt. Bilderna är svåra. En målad bild av koltrasten, allt det arttypiska ska finnas där, men inte mer. Jag vill att det är en målning fortfarande, en bild. Och jag vill att det ska kunna ske ett möte, både direkt i bilden och strax efteråt när man går ut och möter en levande koltrast i en dunge.
När jag arbetar kräver detta att jag är ute mycket. Den fakta jag berättar om är sådan som ligger mig själv väldigt nära, det är djur och växter som jag faktiskt känner. Jag tillbringar en stor del av min arbetsdag utomhus och övar berättelserna på dem jag sedan möter. Ritar vid fågelbordet, fotograferar en hel del och söker av internet efter foton att närstudera.
Kunskap är färskvara, jag glömmer hela tiden men kommer snart ihåg om jag bara ser till att gå ut eller läsa på.
Mina faktaböcker (det är bara två...) vänder sig till barn i förskolan och på lågstadiet. De handlar om närnatur och smådjur, fåglar av det allra vanligaste slaget, lite insekter, några blommor. Tanken är att den vuxne ska kunna lära sig också. Om man är naturintresserad sen barnsben kan man lätt tro att det är självklart med skillnaden på en kaja och en kråka men det är det inte. Det är specialkunskaper och inget man kan ta för givet.
Vilda Husdjur är utformad som bok, faktakort och affisch. Korten kan man ta med sig ut. Eftersom de är många kan en hel grupp barn jobba med dem samtidigt, det är bra. Då slipper man bli distraherad också. När jag gör skolbesök använder jag dem mycket för att visa vad det är för ett djur jag pratar om.
På affischen fyller man i årstidstecken. Allt kommer tillbaka. Det är en bra sak för just det cykliska ger en hela tiden en ny chans. I fjol till exempel lärde jag mig gransångare så nu kände jag igen den när den kom i våras. I år har jag lärt mig grönsiska....
Vilda Husdjur handlar ganska mycket om vad det är att vara människa. Vi har mycket gemensamt med andra djur...
Små kryp och gummistövlar vänder sig i första hand till pedagogerna och ger förslag på roligheter man kan göra i naturen tillsammans med de minsta barnen.Som att titta nära på mossa, utforska väder, samla fjädrar, räkna ben eller göra en fröteater.
På onsdag kommer nästa inlägg, då presenterar Annika Rockström sig.
Jessika Berglund
5 kommentarer:
Så viktigt att barn som växer upp i stan får lära sig att det finns mer än shoppinggallerior och asfalt och chihuahuor. Och dessutom på ett roligt, trevligt sätt, ni som gör faktaböcker för barn är faktiskt folkbildare av första rangen. Och på tal om ringduvor så har jag en utanför fönstret som tutar så att TV-ljudet överröstas, naturens seger över tekniken..?
Hej i vårsolen
Det är roligt att få ta del av någon annans kunskap men att få dela med sig av kunskap är något av det roligaste jag vet. Har ju barn i min närhet som jag skulle vilja ta ut mer i naturen. Känner i bland att man kan alldeles för lite själv och då är ju faktaböcker på lagom nivå mycket värt. Men att skriva enkelt och inspirerande är inte lätt. Tur att det finns såna som ni.
Kramar från Urban
Och framför allt är det viktigt att det finns engagerade vuxna som du som tycker det är så spännande och roligt att dela med sig till och tillsammans med barnen. Jag tror du är en välbehövlig förebild för barnen och hoppas att många skolor och förskolor beställer ett besök av dej Jessika. Jag har hört om en Gerda, 8 år t.ex. som var väldigt inspirerad av ett skolbesök av dig :)
Jag tänker också att en av de bästa saken med att gå i naturen med barn är att det är en jämnlik plats. I skogen eller längs stranden spelar det mindre roll vem som är barn och vem som är vuxen, och det är långifrån självklart vem som vet mest och kan lära den andre. Kanske lär man bäst ihop?
Det är en slags lek som jag kan leka helt ärligt fast jag är vuxen, för jag tror att leker gör man för att utforska något. Och då måste det vara i alla fall lite grand nytt.
Skogen är sån, ny. Idag till exempel, nya löv på björken, nya blommor på blåbärsriset.
Att skogen är en jämnlik plats har jag upplev med.
Vi använde skogen som lekplats när våra barn var små det var det enda stället där de kunde härja fritt och få utlopp för all sin nyfikenhet och lust. Sen gick vi hem och tittar i naturböcker och hade en gemensam referens, det är fint!
Just fakta för barn är ju så bra även för vuxna, om man missat kunskap som barn eller glömt är det enklare att ta till sig och förstå det som riktas till barn. Även faktaboken blir då jämnlik.
Skicka en kommentar