Vår utflykt

Igår  var vi på utflykt. Andrea som bor på ön och har en stor vit bil med plats för alla åtta körde oss först till byn Pucisca där det finns en stenhuggarskola. Därinne hugger de i den vita stenen som finns överallt på Brac. Men det är inte marmor, som man kan tro, utan en hård kalksten. Den användes för att bygga Diocletianus palats i Split för nästan tvåtusen år sen, och den finns i Vita Huset och i Wien och Berlin.
   Luften var vit av damm inne i skolan. Unga killar sprang lättade ut när klockan ringde till lunch. Vi åkte och badade vid "Det gyllene hornet", en lång vacker stenstrand som flyttar på sig då och då. Sen åt vi vår medhavda lunch där på stranden; yoghourt, clementiner, färskt bröd, ost, tomater, korv, och choklad till efterrätt. Sköljdes ner med juice eller öl. Gott!

Andrea körde vidare på skumpiga grusvägar till byn Murvica där vår guide Zoran mötte oss. Han hade kortklippt mörkt hår, ett glatt och vänligt ansikte och massor att berätta. Han började vid huset där han själv bodde och förklarade hur husen byggdes i två våningar för att hålla vinet kallt i bottenvåningen. När en liten insekt förstörde vinodlingarna i slutet av 1800talet innebar det katastrof för öns invånare som i hög grad försörjde sig på vinodling. Många lämnade ön och reste till andra länder som Australien, Nordamerika och Chile. Det finns ca 4 miljoner kroater runt om i världen och 5 miljoner kroater i Kroatien. Zoran kunde oerhört mycket historia och vi förflyttades framåt och bakåt i tiden under vår vandring uppåt i bergen.

Den stora höjdpunkten på vår vandring var förstås drakgrottan. I en av ravinerna har det bildats en naturlig grotta, mycket hög, ganska smal och djup. Där har människor murat väggar av sten, gjort trappor och små fördjupningar att sitta i under meditation. Kanske har en eller fler munkar bott där under kortare eller längre tider. Förmodligen har grottan varit använd långt före kristendomen kom till Brac. Zoran berättade om gammal slavisk mytologi, om eken i mitten av världen där den kvinnliga Mokosh höll till, om draken/ormen Weleis vid trädets rötter och om guden Peron i toppen av trädet. I grottan fanns utkarvade skulpturer i väggarna, och vissa tecken tyder på att det funnits äldre skulpturer som helt enkelt blivit borthuggna för att lämna plats för de nya bilderna, där Jesus, Maria, den stora draken och scener ur Apokalypsen framträder.
   Mycket håligheter och plats att tända ljus framför inristade bilder fanns också. En helig och speciell plats som var värd den jobbiga klättringen uppåt och den farliga nedåtvandringen på grusig väg.
Och nu måste jag gå för att göra vår senaste uppgift; att beskriva vandringen ur ett barnperspektiv. Ska nog ta mig ett dopp i havet först.

Annika Rockström