Färgens betydelse

Under bokmässan skrev jag ett litet inlägg inspirerat av en fråga jag hört.
"Hur påverkas du som författare av ljuset?"
Det var den sydafrikanska Patricia Schonstein Pinnock som ställde fråga under en staffetintervju där barnboksförfattare från Sverige och Sydafrika intervjuade varandra.

Jag minns inte svaret, för jag började genast fundera på ljuset. Och färgerna, som ju kommer av ljuset. Och hur mycket detta betyder för mig i mitt skapande, alldeles oavsett vad jag gör.
Nu läser jag Schonstein Pinnocks roman Skyline, det är hennes första bok för vuxna och den finns på svenska utgiven av En bok för alla.
Färg och ljus.
Jo tack, texten skimrar.
Aldrig har jag väl läst en text med så lysande färganslag, att det handlar om ett ganska eländigt liv för en ung tjej men allt skimrar och är vackert i sin oerhörda fulhet i alla fall. Hon använder ord för färgerna, hittar på nya namn och det hade ju kunnat bli hur patetiskt som helst. Men inte då!
Hör här:
passionsfruktsorange
placentarött
leguanblått och Kalaharisandens bruna nyanser.
våtmarksgrönt
svart-svart
acasiagrått
hadadasilvergrått

Berättelsen kommer inifrån tjejen, hon är så arg. Och det måste ju vara hennes ögon som ser, på något vis hennes färger, eller hur? Det är ju hon som är berättelsen?
Jag har inte läst klart än.
Jag ska läsa klart.
Och sen ska jag genast läsa en gång till för det känns som om jag kanske har missat något och jag vill inte missa en enda del av den här magiska boken!

Varje kapitel avslutas med beskrivningen av en tavla, helt klart inspirerad av en annan tavla känd från konsthistorien. Tonen i avslutningarna är som en stillsam visning på museum, svalt utifrån och samtidigt hänfört.
"Ramen på denna bild är gjord av lätt rostiga, tillplattade Coca-Cola-burkar som förtar en del av tidlösheten i kvinnans ansikte."

Det första fotot föreställer frukterna av benved. Och det andra fotot föreställer ett höstvisset blad av rosen "Jacobsson"