Tema fantasy - Niklas Krog

Min första – och hittills största – fantasyupplevelse hade jag när min mamma läste Bröderna Lejonhjärta för mig och min bror. Jag minns att jag bara låg i sängen och gapade. Och grät. Så där fick man väl inte skriva för barn?!
Men det fick man. Och det är jag glad för.

Sedan läste jag själv Edgar Rice Burroughs böcker om John Carter och älskade dem också. Fullt ös medvetslös. I dag håller inte John Carter längre, men det gör Bröderna Lejonhjärta. Även om jag nu tycker att inledningen, med brödernas enkla liv i lägenheten med deras mamma, är allra mest magisk.

Tema fantasy - Peter Bergting

Jag är både illlustratör och författare.

För mig är text och bild samma sak, fast två skiljda lådor fulla av verktyg. 

Jag har knappt gjort en enda bok som inte innehåller något övernaturligt som gör att boken tippar över i fantasy. Fantasygenren är tacksam för att man kan ta ut svängarna, det är mer förlåtande för det finns ett extra element i texten och bilden som gör att det för mig blir roligare att illustrera. Plus att jag tycker “vanliga” böcker är ganska tråkiga. Fantasy är ingen specifik genre för mig, det är den värld jag lever i. I min fantasi befolkar jag redan gränderna och vindarna med spöken och vättar.

Tema fantasy - Gull Åkerblom

I oktober 1992 kom min första bok, Johannesnatten, ut. Det är alltså exakt tjugo år sedan, och jag hade hunnit bli fyrtionio. Det var en osedvanligt lång startsträcka. Författare hade jag ju velat bli sedan jag var tre, ungefär, och min pappa läste sagor för mig och visade mig John Bauers bilder. Likaså visste jag redan från början att det var den fantastiska litteraturen jag ville ägna mig åt - det som sagorna och bilderna visat vägen till.
I åtta år slet jag med mitt manus (på en reseskrivmaskin som saknade parentestecken), under alla lediga stunder, oftast nätterna - kastat, rivit sönder. Och förtvivlat.

Tema fantasy vecka 42-45

Illustratör: Peter Bergting
http://www.bergting.com/

Vad är fantasy? Enligt wikipedia är fantasy en: "kulturell genre där en avvikande verklighet, till exempel magi eller andra övernaturliga företeelser, spelar en viktig roll. Delar som tillhör fantasyberättelsens grund är först och främst fantasivärlden, vilken kan vara likt en sagovärld, eller likna västvärldens medeltid. Det finns ofta slott och drakar, monster och häxor, hjältar och fiender med i fantasyberättelser. I en del fantasyberättelser finns det två världar vilka berättelsen vandrar mellan, genom till exempel en magisk dörr som någon träder igenom eller genom att någon faller ner i ett magiskt hål. Huvudpersonen, hjälten, har ett uppdrag, ofta något eller någon den söker efter. Det är vägen dit, hur hjälten löser detta, som är berättelsens handling."

Spännande föreläsning.

Idag passar vi på att tipsa om en fortbildningsmöjlighet för alla som är intresserade.
Det är Kultur i Väst som bjuder intill en dag om film i förskolan.

För mer information och anmälan, titta här.

Finland - Linda Bondestam

Linda Bondestam är verksam i Finland. Men arbetar med författare både i Sverige och Finland.(Kanske någon som blir sugen av att få så här fina bilder till sin text) Hon använder collageteknik. Hennes bilder är vackra, lekfulla och fyllda av händelser. Ja, allt på en gång och hela tiden med väl valda färgkombinationer och mönster.  Det är brokigt stormönstrat, randigt och prickigt! Inspirerat av 1960- och 70-talens bildvärldar. Med platta ytor som medveten estetik. 

Hon klipper ur böcker och tidningar, använder biljetter, pappersbitar och tyg för att få fram olika slags ytor och strukturer. Fram ur detta överflöd träder allt från stadsvyer till det ofta multikulturella persongalleriet. Det är roligt helt enkelt. Roligt och fantastiskt fint!

©Linda Bondestam

©Linda Bondestam

©Linda Bondestam

©Linda Bondestam

©Linda Bondestam

©Linda Bondestam

Yakup Tokstollen

©Sara Lundberg

©Sara Lundberg

©Sara Lundberg

©Sara Lundberg

©Sara Lundberg

Yakup Tokstollen är Sara Lundberg och Ulf Starks senaste bok på Berghs förlag. Den handlar om  pojken Yakup som alla i byn kallar för tokstollen, varför? 

Det kan ni läsa i boken sen. Nu tittar vi på bilderna. 

Det är svårt att veta var och när den här berättelsen utspelar sig, det kan vara för länge sedan i en by i ett annat land. Men det kan likaväl vara i Sverige i dag. Bilderna är tidlösa. 

Det här är konst i bilderboksformat. 

Det känns på riktigt. 

Tankarna förs till Picasso och Matisse, färgerna påminner om Gaugins. En del av uppslagen har en vänstersida med färgplatta under texten. En färg som får bilderna till höger tydligare och i bilden när Yakup är hos optikern tycker jag att den okrafärgade ytan får pojkens kinder att glöda! 

Det här är en väldigt fin bok. 

Av en mycket skicklig konstnär!

Caroline Röstlund

De bortglömda sidorna av Katarina Taikon

På bokmässan var jag på ett seminarium som hette, de bortglömda sidorna av Katarina Taikon.

Katarina Taikon är mest känd för sina självbiografiska böcker om Katitzi. Det var just för böckerna om Katitzi som jag valde att gå på det seminariet.

Myller!

Jag har läst en bok.
Det blir ju så på en bokmässa, att man hittar böcker att läsa:)

Sju miljoner skalbaggar av Comotto, utgiven på Lindskog förlag.

Jag valde den för att titeln innehöll ordet ”skalbaggar”. Något ska man ju gå på och det kändes som en kul idé att låtar skalbaggar vara centrala i en bilderbok.

Det här är alltså ingen faktabok utan en vild reseberättelse om enorma mängder skalbaggar som beger till kusin Marcello för att uppvakta honom på födelsedagen. Marcello bor långt bort, skalbaggarna måste åka båt över ett mycket stort och vilt hav för att komma dit. Med sig har de en present.

Ja, och sen är det kalas. Länge. Sagan slut.

Seminariefrossa!

Bäst på bokmässan är kanske seminarierna?
Eller, bäst är nog att man får möjlighet att träffa så mycket folk; kollegor, vänner eventuella uppdragsgivare - alla möjliga.
Men mitt i folkhavet blir man ändå trött och att då slinka in på ett bra seminarium blir ju dubbelbra. Lättad från folkhavet, inspirerad och intryckt med stundtals riktigt matnyttiga grejer...
I år finns en del av seminarierna att se på URplay. Till exempel det här, som jag och flera andra BBNare var på;
Hon, han, hen - barnböcker utan kön.
Seminariet arrangerades av Olika förlag och Bonnier Carlsen och panelen bestod av Catharina Wrååk, Cristoffer Leandoer, Lena Arro och Jesper Lundqvist.
Spännande!
Samtalet var bra bland annat för att panelen inte var helt överens. Det är intressant att fundera kring olika förutsättningar i länge och kortare texter, i text och i bild och i berättelser för mindre barn eller nästan tonåringar.  Att ansvaret för berättelsen kan ser olika ut och inte minst att det krävs olika sätt för att nå läsare i olika åldrar.
Panelen bestod uteslutande av textmänniskor men de lyckades ändå problematisera även bildberättandet.
Se hela seminariet här!
Och, för att illustrera det hela, här kommer en bild på en av de böcker samtalet tog upp:

"Miklan letar", text Lena Arro, bild Pia Johansson

Jessika Berglund