Anna Hansson är lärare och barn- och ungdomsförfattare. Bokserien om
Frans och Fiffi ges ut av Beda Pedagog, och är skriven för barn i ålderna 6-9
år.
Jag har länge försökt definiera vad mina senaste böcker är för sorts
böcker. För även då de ges ut av ett läromedelsförlag skulle jag inte riktigt
säga att de är läromedel, även om de förstås passar utmärkt att använda i
undervisningen. Men de är inte heller "bara" vanliga böcker. Jag tror
att de helt enkelt är böcker med något extra. Vid första anblicken ser de ut
som helt vanliga skönlitterära böcker för barn, med lite större, luftigare text
och färgglada illustrationer. Och det är precis vad de är. Tills man kommer
till slutet vill säga. För där finns det arbetsmaterial som läsförståelsefrågor
och diskussionsuppgifter. Alltså böcker med något extra. Men det är inte det
som jag tycker är mest speciellt med de här böckerna, utan sättet de har kommit
till, utvecklats och utprovats på. Man skulle kunna säga att böckerna är
skrivna av författaren med några extra. I det här fallet betyder några extra en
sådär tjugo elever i en förskoleklass. Det är om det jag vill berätta i det här
gästinlägget.
Jag kontaktade en skola och en förskoleklass tidigt i arbetet med
manusen. Jag kände att jag behövde prova texterna på riktigt, på rätt målgrupp.
Förstod de orden jag hade använt, eller var de för svåra? Tyckte de att
historierna var roliga? Var arbetsmaterialet bra? Till en början var det bara
att få hjälp med det jag hade tänkt mig, men jag fick så mycket mer.
Arbetsmaterialet blev godkänt, av både lärare och elever. Det diskuterades,
förklarades ord och pysslades en hel del. Texterna blev väl mottagna, barnen
tyckte mycket om dem. Så mycket att de
hade egna idéer om vad Frans och Fiffi, huvudpersonerna i böckerna, skulle
kunna hitta på sen. En del idéer var verkligen bra, och jag bestämde mig för
att alla barn skulle få ge ett var sitt förslag på vad som skulle kunna hända i
nästa bok, och att jag skulle skriva ner dem. Efter ett varv hade jag flera
idéer nedskrivna som jag kände skulle kunna vara något att fundera vidare på.
Men barnen var inte färdiga där. Fyra, fem varv till fick jag ta innan alla
kände att de var nöjda. Och jag kom hem med ett anteckningsblock fyllt av
idéer. Tre som resulterade i nya böcker. Självklart har barnen godkänt även de
texterna, och provat ut alla arbetsuppgifter i slutet av böckerna. Och för mig
är det nog snart dags för ett nytt besök, för att få fler idéer till fler
böcker med något extra.
/Anna Hansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar