Vatten

Idag ska det handla om vatten. Jag har alltid varit fascinerad av vatten, det är liksom så vanligt och finns överallt, och samtidigt ett mirakel. Vi kommer från vatten- från fostervatten och innan dess från havet, innan vi kröp upp på land och fick ben och lungor. Vi består till största delen vatten. Utan vatten kan vi inte leva. Och så är det på något sätt i mina texter också. Det är ofta vattnet som ger texten liv.
På sommaren märks vattnet mer. Man kommer det närmare. Jag badar, i regn och vågor och tångsörja och bland snälla, genomskinliga maneter, i försommarvatten och kvalmigt julivatten. Och på våren, bland sextioåriga tanter som är dom enda som hoppar i i april förutom jag. Då är det som i norrland på somrarna. ”Var det skönt?” sa vi alltid. ”Det var uppfriskande”, svarade man. 

Jag tittar på vatten. Och försöker skriva om det. Som när jag var ute och det fanns en vattenpöl och om man ställer in ögonen på ett särskilt sätt så ser man att den är jättedjup och att man kan simma ner i den, ända ner till trädkronorna. Det ser härligt ut. Sen skriver jag om vattendroppar, dom är så vackra när dom rinner nerför glasrutor. Det ser alltid olika ut, hur dom liksom klumpar sig, rinner i rännilar och kanske plötsligt lossnar från bilens sidorutor.

Jag kan saker om vatten. En gång i tiden kunde jag mycket om vattnets kemiska egenskaper. Som är speciella. Vatten är ett av få ämnen som är lättare i fast form än i flytande. Annars skulle isen sjunka till botten. Solens strålar skulle hindras från att smälta den på somrarna av vattnet som låg ovanpå. En stor del av världshaven skulle bottenfrysa. Och det är inte säkert att livet hade kunnat utvecklas på jorden i dom bottenfrusna haven.

Som tonåring var jag besatt av tanken på att lyckas skriva om vatten så att det blev precis som i verkligheten fast i ord. Särskilt åar och älvar är fina att titta på och försöka skriva ner, inte bara vattnet utan rörelsen. Nu är mina romanlandskap fulla av hav och av älvar, sjöar och regn. Ofta börjar skrivandet i vatten, i en droppe som landar i någons panna, eller kanske böjer ett grässtrå, om det är sommar.

Katja Timgren