Vill nämligen gärna skriva en hästbok till. En har jag redan skrivit, den kan man låna på biblioteket och den ser så här:
Det svåra med hästböcker, liksom all genrelitteratur, är att där finns så många chabloner och klichéer att navigera runt. Samtidigt är det ju en sorts berättarform som kräver sina chabloner. Helst vill man ju kunna leka lite med klicheérna, men det är svårt att pricka rätt, att bli tonsäker. Hästboken ovan har många vanliga hästboksinslag, men den är lite annorlunda då det är en kille som berättar. Fast det var ju någon som gnällde på det också. Att det var så himla typiskt att en kille förstås hamnade i en sorts "gräddfil" när han skulle lära sig rida. Man kan verkligen vrida och vända på allting så det passar ens verklighetsbild.
Nä nu måste jag packa ned ridhjälmen. I morgon ska jag försöka redogöra för kattdilemmat. Behöver verkligen hjälp. Det handlar om att kunna samsas på samma planet fast man inte förstår sig på varandra. Ja, när man är som hund och katt, typ.
Hej hopp i galopp!
1 kommentar:
Efter en vecka på landet är jag uppkopplad o kan läsa bloggen igen. Kul!!
Kikki - jag håller verkligen med dig om det där med genre-litteratur (eftersom jag skrivit en rad deckare). Klichéer och färdiga mönster vill jag undvika. Men de finns där samtidigt för en att leka med, förhålla sig till, eftersom den vana deckarläsaren instinktivt känner till dem. Har haft mycket roligt när jag till exempel skrivit ett par annorlunda biljakter.
Lycka till med hästboks-researchen!
Skicka en kommentar