Vi har seglat till Svenner i södra Norge, min man Göran, jag och våra barn. Nu har vi lastat optimisten med grillgrejer och rott i omgångar till ett litet skär alldeles i inloppet till Svenner. På andra sidan sundet tornar fyren upp sig.
Göran säger att den här dagen varit den varmaste i sommar. Vi lyssnade på ”vaermeldingen” förut och fick veta att det varit 29 grader i Oslo. Nu är det kväll, men fortfarande ljummet. På avstånd hörs norska röster och skratt från de andra båtarna.
 |
| "Bada"- collage av Helena Bergendahl. |
Havet har lagt sig i ”loj loj loj och solen i simmerisi”, precis som i Hugo Hamiltons rams- och bilderbok ”För barn och barnbarn”. De ramsorna ligger nog för alltid kvar i våra och våra barns huvuden. ”Tänk att vi två/ skulle få/ en lite pojke som kan gå!”
De dyra norska lammkotletterna har vi ätit upp, grillade och läckra. Nu steker den sista glöden våra bananer. Snart ska vi stoppa in de mjuksöta bananerna i munnen tillsammans med halvsmälta chokladbitar.
Ska jag ta ett dopp medan jag väntar? Vattnet är varmt nu, salt och ljummet. Nej, jag blir kvar här på den släta klippan, lutar mig bakåt.
Göran tar fram ”kaninboken”, ”Den långa flykten”. Vi har läst högt ur den under hela långseglingen. Ibland känner vi oss nästan som kaniner, talar bokens kaninspråk. Nu närmar vi oss slutet, där Hassel ”slutar springa”.
Görans ögon blir tårblanka, när Hassel dör. Hans röst bryts, ändå fortsätter han.
Vi sitter tysta en stund när boken tagit slut. Stirrar bort mot himlen i väster som mörknat i vinrött.
”Jag tror”, säger jag med blicken långt borta, ”att jag aldrig kommer att bli lyckligare än jag är just nu. Just nu.”
Text:
Britt Engdal
1 kommentar:
Vackert!
Skicka en kommentar