torsdag 21 november 2013

Vem är Myras pappa? En liten berättelse om skrivprocessen.

Jag har gett ut en bok hösten 2013 som heter Vem är Myras pappa.
Idèn till boken föddes när jag var och klippte mig och jag och frisören pratade om allt möjligt, som hur livet kan bli.

Här inne föddes Myras biologiska pappa i mitt huvud. Tyvärr har den här frisersalongen alldeles nyligen blivit nerlagd.

Jag fick upp en bild av en man som tillbringat det mesta av sitt liv på kriminalvårdsanstalt. Mannen som heter Kjell har under sin senaste vistelse på kriminalvårdsanstalt uppnått en viss drogfrihet och börjat fundera över sitt liv. Kjell sörjer en flickvän som dog av sitt missbruk för många år sedan. Strax innan sin död födde hon sitt och Kjells gemensamma barn. Kjell funderar mycket över hur det skulle varit om de kunnat hålla sig drogfria och om de haft barnet kvar och blivit en familj.

Nu blev det inte så. Efter flickvännens död kunde inte Kjell hålla sig borta från droger och kriminalitet. Han gick med på att adoptera bort sitt barn för att han själv visste att han inte förmådde att vara förälder.
Precis innan boken börjar grubblar Kjell mycket över att han har en dotter som snart närmar sig tonåren. Tanken på dottern lämnar honom ingen ro. Kjell letar upp dotterns adress.

Boken börjar med att den snart tolvåriga dottern Myra får ett brev från sin biologiska pappa Kjell.

 
Brevet vänder upp och ner på Myras värld. Hon har det bra hos sina adoptivföräldrar, men hon har aldrig vetat att hon är adopterad. Familjen hon lever i har alltid varit självklar för henne.
Det blir också en svår tid för Kjell. Han får till ett möte med Myra. Men han har inte riktigt tänkt sig in i vilka frågor en snart tolvårig flicka kan ställa. Frågorna väcker mycket svåra känslor inom honom. Myra är också smärtsamt lik sin mamma, Kjells döda flickvän. Det väcker ännu mer saknad och tomhet i Kjell.

Dessutom är det inte alls säkert att Myra vill träffa honom mer.
Till på råga på allt överger jag som författare Kjell.
Kanske kan man rent av säga att jag överger honom helt och hållet.
I boken är det bara Myras röst som hörs. Det är hennes perspektiv jag väljer.
Illustrationerna har Lisa Kleinschmidt gjort. Hon har illustrerat Myra precis så som Myra är allra längst inne.


Inger Granberg

8 kommentarer:

Monika Häägg sa...

Jag tror det är bäst att välja berättelsen ur Myras perspektiv. Att det är hennes upplevelse som är den viktigaste. Pappans får kanske bli en helt annan bok. Kanske mer en vuxenroman. För visst är hans situation helt fruktansvärd. Vilket liv, vilken sorg.

bokhemligheter sa...

Viktig bok och jag håller med. Det är nog bra att du valt Myras perspektiv!

Anonym sa...

Ja, för en barnbok måste du nog välja Myras perspektiv. Men det märks när man läser boken att du har tänkt igenom Kjell som karaktär mycket noga. Jag skulle gärna läsa hans berättelse också!
/Maud

inger granberg sa...

Jo, jag har absolut valt rätt perspektiv för det bokförlag och den målgrupp jag valde nu.
Känner mig lite trött på den vuxne självcentrerade Kjell. Men även Kjell har ju varit barn...
Tack för era kommentarer.

Ann-Charlotte sa...

Vilket sammanträffande! Jag såg boken på Kungsbacka bibliotek idag. Ska låna den nästa gång. Angeläget!

inger granberg sa...

Ja, vilket sammanträffande Ann-Charlotte att du såg den på Kungsbacka bibliotek samma dag som jag bloggade om hur den blev till. Hoppas du/ni gillar den.

Anonym sa...

En stark berättelse med mycket känslor mellan raderna./Andréa

inger granberg sa...

Tack Andrea!