I våras när jag bloggade berättade jag om vår köksvägg som är ett levande dokument där barnens alster och korrespondes från våra vänner samlas och visas. Så här i juletid domineras väggen av julhälsningar från vänner i när och fjärran (ber om ursäkt och överseende för kökslampan).
Det är roligt med den där sortens dokumentation tycker jag. Vi har julkorten i en ganska osynlig hög och inga små barn hemma längre, men de ungar vi känner och som är viktiga för oss sätter spår överallt ändå. Att det finns en massa ansikten på kylskåpet och barnböcker i hyllan, att det sitter teckningar överallt och en del av dem har sonen gjort när han var liten, andra är det systerdottern som kommit med och ytterligare andra har vi vuxna gjort. Att detta tillsammans med mer traditionell konst och så böckerna i bokhyllan och krukväxter och sådant blir som en berättelse i rummet. Ett samtal som pågår hela tiden, mellan väggarna och mellan mig och väggarna. Runt dataskärmen nu till exempel; ett porträtt som sonen gjort av mig, med fågel istället för öga, ett fotot av son med flickvän, leende, en teckning föreställande flickor jag försöker skriva om, en rödhake ritad av systerdottern, farfars rödblåa blomstermålning, mammas fotogravyr, en underbar madonna, en pudel, pappa 25 år yngre, ett grafiskt blad föreställande sjöboden på landet - tillsammans blir det en ram att jobba inom. Eller för all del vara ledig i ibland också:)
2 kommentarer:
Det är roligt med den där sortens dokumentation tycker jag.
Vi har julkorten i en ganska osynlig hög och inga små barn hemma längre, men de ungar vi känner och som är viktiga för oss sätter spår överallt ändå.
Att det finns en massa ansikten på kylskåpet och barnböcker i hyllan, att det sitter teckningar överallt och en del av dem har sonen gjort när han var liten, andra är det systerdottern som kommit med och ytterligare andra har vi vuxna gjort. Att detta tillsammans med mer traditionell konst och så böckerna i bokhyllan och krukväxter och sådant blir som en berättelse i rummet. Ett samtal som pågår hela tiden, mellan väggarna och mellan mig och väggarna.
Runt dataskärmen nu till exempel; ett porträtt som sonen gjort av mig, med fågel istället för öga, ett fotot av son med flickvän, leende, en teckning föreställande flickor jag försöker skriva om, en rödhake ritad av systerdottern, farfars rödblåa blomstermålning, mammas fotogravyr, en underbar madonna, en pudel, pappa 25 år yngre, ett grafiskt blad föreställande sjöboden på landet - tillsammans blir det en ram att jobba inom.
Eller för all del vara ledig i ibland också:)
Ja, tänk att man kommunicerar med väggarna...och med de små lapparna med bilder och ord på, som kan innehålla så mycket.
Skicka en kommentar