Jag har ett manus här hemma. Som jag har skrivit. Och det har inget namn.
Ni har kanske märkt det, att ett manus måste ju heta någonting, det går inte att komma ifrån.
Vad kan man förvänta sig av en titel? Att den ska väcka intresse? Att den ska säga någonting om innehållet? Ja, helst.
Stora krav. Få ord
Jag tycker om titlar som lämnar frågor efter sig, eller som inte riktigt går ihop. Det finns annan frukt än apelsiner. Vi kallar honom Anna. Jag smyger förbi en yxa.
Imorgon när kriget kom, läste jag en bok som hette när jag var tonåring. Jag minns inte boken, men titeln.
Och så tycker jag om titlar som är ett ord, ett ord som säger något om känslan i boken, eller kanske om innehållet. Och som blir fint när man tänker på just det ordet bara. Ord man annars kanske inte skulle ha märkt tillräckligt. Järnnätter. Skuggboxerskan. Motsols. Tiger. Trollslag.
Hur döper man ett manus? Ska man bara komma på det, som genom ett trollslag, medan man skär upp purjolök eller kliver på spårvagnen? Tänk om manuset börjar bli klart och ingen titel dyker upp? Kan man då göra något för att hjälpa den på traven?
Katja Timgren
7 kommentarer:
Några titlar som fastnat i mitt huvud är "Kamrater på en irrande planet", och "Clownen luktar bensin" ( men den sista var nog ingen bok utan ett radioprogram, tror jag).
Mina titlar brukar antingen komma direkt, innan själva skrivandet - eller inte alls.
Håller med. Ibland är det självklart och ibland alldeles hopplöst att komma på en bra titel. Min erfarenhet är att förlaget brukar ha bestämda åsikter, i alla fall när man som jag skriver för "mellanåldersbarn" (8-12). Barnen väljer själva i bibliotekshyllan och då måste det vara titlar som berättar lite om innehållet.
/Maud
Jag har drivor av allting hemma, även titlar.
De är underbara en del av dem, poetiska och fulla av något slags löften och jag vet inte hur jag ska kunna uppfylla dem.
Så för mig är det mera tvärtom. Jättesvårt att skriva en text till titeln...
Det kunde bli en spännande utställning: Titel söker Text.
Mina titlar kommer inte genast, utan dyker upp sådär när manuset börjat ta form. Hoppas jag. Kan ha att göra med att jag inte vet så mycket om vad jag ska berätta innan jag gjort det.
En titeldriva måste ju ändå vara rätt lätt att ha hemma, man kan förvara den i sockerskålen eller huvudet eller så.
"Titeldriva i sockerskålen", kanske en titel som söker text?
:)
Titlarna förvaras i anteckningsböcker...
Fast visst är det viktigt.
Man börjar ju läsa boken av någon anledning.
Att titel och omslag, format och grad av glans, att detta sammantaget ska lova något som innehållet håller. Och sedan lova rätt person...
Min förläggare på Bonniers hade en idé som verkade rimlig, nämligen att omslaget skulle locka den rätta läsaren. Med rätt läsare menade han då den läsaren som VILL läsa just den här boken.
I mitt huvud ska jag alltså själv gilla omslag och titel, eftersom jag för hoppningsvis har lust att läsa det jag själv skrivit...
Mitt ursprungliga förslag ratades då det ansågs för poetiskt, läsaren skulle då vänta sig poesi och inte prosa. ja, ja.
Själv gillar jag titeln "Vi är luftens drottning".
Det är dessutom en mycket bra bok.
Skicka en kommentar