Jag
 läser ett citat av Lars Gustafsson: "vill du att ditt barn ska bli 
kreativt, lås in det i en garderob". Ensamhet koncentrerar 
kreativiteten, barnet blir inte vingklippt av kritik och hämmad av 
jämförelser med andra. Och jag tänker att precis så är det. Stå ut med 
att vara ensam, stå ut med att ha långtråkigt, vänta in.
Det
 är lätt att glömma bort vad som föder kreativiteten. Det är lätt att 
ryckas med och tro att den kommer ur spännande intryck, social samvaro, 
att fyllas på och ha roligt. Jodå, det behövs också, men inte i det 
skapande skedet.
Innan
 jag började med Fabian och Karamellhäxan hade jag glömt bort hur 
viktigt det är att vänta in. Jag började otåligt på text efter text, 
skrev några sidor som självdog lika snabbt. Försökte tänka, samlade ihop
 idéer, ritade kanske någon tankekarta. Tvärnit!
Ända tills jag en dag satt på bussen och funderade på varför det inte lossnade. Hur brukar jag göra? Vänta in. Släppa alla tankar och bara låta det hända. 
Och
 just då rullade bussen nerför Aschebergsgatan och jag noterade en ny 
affär. I nästa ögonblick for vi förbi universitetsparken med sina stora 
vackra träd. När jag kom hem började jag skriva precis där: en pojke går
 genom parken och möter en kvinna som plockar kastanjer, en bit därifrån
 ligger hennes nyöppnade affär …
Maud Mangold
(Repris från 31/1 2011) 
 
Hej Maud! Just nu längtar jag efter att ha långtråkigt - vilken lyx i nu när allt rusar snabbt. :)
SvaraRadera