tag:blogger.com,1999:blog-3907288482007664303.post3108850433936355917..comments2023-09-14T10:11:24.120+02:00Comments on BarnBoksNätets Blogg: LäsvägarBBNhttp://www.blogger.com/profile/07100408485274839511noreply@blogger.comBlogger6125tag:blogger.com,1999:blog-3907288482007664303.post-44475083566930487962011-01-26T10:11:30.507+01:002011-01-26T10:11:30.507+01:00Jättespännande att läsa både Ditt inlägg, Katja oc...Jättespännande att läsa både Ditt inlägg, Katja och alla kommentarer. En del av mig funderar på en affärsidé; att matcha rätt läsare - i rätt skede i livet - med rätt bok. Kurslitteratur för livet och dess resor (inre och yttre), helt enkelt. Jag tror att vi författare och illustratörer besitter unik och viktig kunskap för att kunna upprätta sådana kurslitteraturlistor...<br />/MariaAminoffhttps://www.blogger.com/profile/10489995018719174956noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3907288482007664303.post-24272096509494176912011-01-19T19:25:56.020+01:002011-01-19T19:25:56.020+01:00Väldigt spännande det ni är inne på om hur språk k...Väldigt spännande det ni är inne på om hur språk kan följa berättelsen och karaktären, eller, om det vill sig illa, gå emot.<br />Kom att tänka på en Novell ur Naja Marie Aidts "Babian", "Sår". Där språket blir helt avgörande för hur jag upplever karaktären och det som sker. Till en början målande men samtidigt sakligt distanserat, nästan banalt som en reseskildring. För att sedan, när ett möte med en annan människa bryter igenom huvudpersonens självbedrägliga distans ,få en helt annan direkthet, djärvhet och fart.Katjanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3907288482007664303.post-81952087992558199462011-01-19T17:53:35.933+01:002011-01-19T17:53:35.933+01:00Finfin betraktelse Katja, inte tänkt så förut, men...Finfin betraktelse Katja, inte tänkt så förut, men stämmer in i kören. Annars är det lustigt hur språket kan locka eller köra bort en. Har nyss slagit igen "Hjärtdjur" av Herta Müller som jag kämpat med i flera månader. Förstod kanske en tredjedel men kunde ändå inte ge upp den, då det trots allt fanns ett enormt sug i texten. Hela tiden längtade jag efter "Månenes anförvant" av Niklas Rådström som låg och väntade bredvid på nattduksbordet. Jag lyssnade på honom på bokmässan och fick ett dedicerat ex. Han verkade så lärd och historien synnerligen intressant både till innehåll och form. Så fick jag då äntligen börja läsa den - och blev grymt besviken. Språket var stendött och reste en ogenomtränglig mur framför historien som säkert är väl värd att berätta, men inte så!<br />Längtar tillbaka till hjärtdjuret.<br /><br />KikkiKristina Westerlundnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3907288482007664303.post-61517599989942183982011-01-18T15:56:59.109+01:002011-01-18T15:56:59.109+01:00Ja, visst är det så. Var och en har sin egen nycke...Ja, visst är det så. Var och en har sin egen nyckel till en berättelse och till och med olika nycklar under olika perioder i livet. Med det perspektivet på läsande blir det uppenbart hur svårt det är att hitta rätt i bokfloden! Hur chansartat valet är. Vilken tur och lycka att hitta den där pärlan till roman som man slukar och vill läsa om! <br />/MaudAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3907288482007664303.post-80751093099182143372011-01-18T12:08:32.352+01:002011-01-18T12:08:32.352+01:00"En text går att läsa från många håll." ..."En text går att läsa från många håll." Ja! Kanske är det därför jag ofta går från mina bokcirkelträffar med stor lust att genast läsa om den bok jag nyss har läst. Tack vare de andras funderingar och reaktioner har jag fått nya perspektiv på min egen läsning, och då växer boken. I efterskott, liksom. Hurra för bokcirklar!Kerstin LHhttp://www.lundberghahn.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-3907288482007664303.post-15133054310546545242011-01-18T11:53:04.620+01:002011-01-18T11:53:04.620+01:00Det där du skriver om hur " rytmen i språket ...Det där du skriver om hur " rytmen i språket förändrades..." fick mig att tänka på en bok av Joanne Greenberg jag läste för väldigt längesen. Jag minns inte titeln, bara att det handlade om en psykolog eller kurator som i början av sin bana var entusiastisk och lade ner hela sin själ i mötet med patienterna, men allteftersom tog tröttheten över - och allt det avspeglades i språkrytmen. Jag vet inte hur Greenberg gjorde, men hon lyckades visa en persons förändring med rytm, mycket skickligt av henne och av översättaren, för jag läste boken på svenska. Den gången antar jag att jag följde samma väg som författaren, åtminstone en liten liten bit.Arronoreply@blogger.com